Syrien – Jordbruk och industri
Jordbruket har traditionellt sett utgjort den syriska ekonomins ryggrad. Under Assadregimen fanns en strävan att landet skulle vara självförsörjande på de viktigaste grödorna. Men under inbördeskriget förstördes många lantbruk av stridshandlingarna, bönder drevs på flykt och system för bevattning raserades eller föll sönder. Till det kom jordbävningskatastrofen i början av 2023, men utvecklingen inom industriproduktionen hämmades redan före kriget och skalven.
På den vanligtvis bördiga jorden närmast kusten och i dalgången kring floden Orontes odlas i normala fall frukt, oliver, tobak och bomull. På högplatån från gränsen till Jordanien fram till Eufrats dalgång, traditionellt det viktigaste jordbruksområdet, är spannmål huvudgröda. I al-Jazira, området mellan Eufrat och Tigris i nordöst, odlas bomull. Spannmål har odlats nästan enbart för inhemskt bruk, medan bomull, frukt och grönsaker varit viktiga exportgrödor.
Inbördeskriget ledde till att jordbruksproduktionen sjönk till rekordlåga nivåer. Minor och odetonerad ammunition gör det farligt att beträda åkrarna, och har även förorenat jorden.
Spannmålsskörden 2025, däribland vete och majs, var mer än 60 procent lägre än genomsnittet, till stor del på grund av svår torka och höga temperaturer, uppger FN:s livsmedelsprogram (WFP). Enligt FN-organet var nederbörden mellan november 2024 och maj 2025 mer än 50 procent under snittet, den lägsta nivån som registrerats under de senaste tio åren. Oroligheter under såddperioden i slutet av 2024 hämmade jordbrukarnas tillgång till åkrar. Andra utmaningar är höga priser på bränsle, utsäde och gödningsmedel.
Större delen av marken under Assadåren var privatägd, men staten styrde marknaden genom subventioner samt regleringar av priser och försäljning. Bevattningssystemen byggdes ut kraftigt i början av 1990-talet men det räckte inte för att trygga avkastningen från jordbruket. Bara 20–30 procent av jordbruksmarken är konstbevattnad och läckande ledningar innebär att vatten går till spillo. Kriget stoppade planer på att öka den konstbevattnade arealen.
Stora delar av Syrien lämpar sig normalt för boskapsuppfödning, framför allt beduinernas fårskötsel. Uppfödningen av nötdjur är koncentrerad till konstbevattnade områden. Djurbesättningarna minskade kraftigt redan före kriget på grund av torkan.
Visst fiske förekommer längs kusten med Tartus som viktigaste hamn samt i Eufrat med bifloder.
Nästan all skog som växer i landet finns i bergen längs Medelhavet. Som ett arv från den osmanska tiden, då all skog tillhörde sultanen i Konstantinopel, äger staten bortåt tre fjärdedelar av skogen.
I ökentrakter i öster kan man hitta tryffelsvamp, inte lika hyllad som europeisk tryffel men ändå uppskattad som inslag i kosten och som inkomst för dem som plockar.
Industri
Textilier, konstgödsel, cement, livsmedel, kemikalier var del av Syriens ganska bred industriproduktion. Men brist på kapital, krångliga lagar och otillförlitlig elförsörjning är några av de faktorer som redan före inbördeskriget hämmade landets industriella utveckling.
Länge var Syrien särskilt känt för sitt siden. Damast, tyg med invävt mönster, fick sitt namn av ursprunget (en förvanskning av namnet Damaskus). I modern tid har bomullsproduktionen varit viktigare, och sysselsatt många, antingen med odling eller förädling. Vid sidan av oljan blev textilindustrin en av de viktigaste branscherna med tusentals fabriker och stort exportvärde. De senaste årens krig gick hårt åt både odlingar och tillverkning.
Efter ett uppsving direkt efter självständigheten växte industrisektorn inklusive gruvnäring och byggindustri stadigt. 1971 var industrins andel av bruttonationalprodukten (BNP) för första gången lika stor som jordbrukets. Industriproduktionen ökade även i början av 1980-talet, framför allt inom gruvnäringen, men i början av 1990-talet stagnerade produktionen. Det var delvis en följd av att Assadregeringen måste strypa importen av reservdelar och råvaror på grund av brist på valuta. Korruption och misskötsel inom statliga industrier påverkade också produktionen negativt.
Syrisk industri dominerades i åratal av storskaliga statliga bolag, men privata företag har spelat en allt viktigare viktig roll för tillverkning av till exempel textilier, glas, livsmedel och sammansättning av traktorer och bilar, kylskåp och tv-apparater. Tyngdpunkten i industripolitiken har legat på att utveckla industrier som bygger på landets egna naturtillgångar och egna råvaror. Vid staden Homs finns industrier som framställer gödsel av fosfat. Syrien har även sockerraffinaderier, cementindustrier och stålverk.
Inbördeskriget med dess förstörelse och olika handelssanktioner slog hårt mot industrisektorn.
Välj kapitel här
Mer läsning finns här!
I UI:s webbtidning utrikesmagasinet.se hittar du analyser och krönikor skrivna av svenska och internationella forskare, analytiker och journalister med bred erfarenhet av olika länder och regioner.
Det mesta är på svenska och alla artiklar är fritt tillgängliga.
Tipsa gärna dina vänner!
