Syrien – Kultur

Syrien har rika kulturella traditioner ända sedan antik tid, men under inbördeskriget som bröt ut 2011 har många äldre byggnadsverk blivit svårt skadade. Världsarven på Unescos lista har utsatts för förödelse. Till det kom skador efter stora jordskalv 2023. Under Baathpartiets styre hämmades de flesta kulturyttringar av censur, exempelvis var kurdernas folkliga traditioner  förbjudna till 2011. Många författare, konstnärer och artister har levt i exil.

Traditionell arabisk-islamisk kultur, med viktiga bidrag inom poesi och annan litteratur samt musik, spelar ännu en viktig roll i samhället. Under 1900-talet påverkades både musik och litteratur av västerländsk kultur. Efter millennieskiftet ledde öppnandet av Syriens ekonomi och moderna medier till växande inflytande från USA och väst, men också från Persiska vikens penningstarka och konservativa monarkier.

Till de främsta syriska författarna hör Halim Barakat (1931–2023) som i romanform har skildrat konflikten Israel–Palestina, och Hanna Mina (1924–2018) som i realistisk form bland annat skrivit om sjömanslivet. Zakaria Tamir (född 1931) är känd för sina allegoriska noveller och som barnboksförfattare. En nutida känd författare är Salim Barakat (född 1951) som är kurd men skriver både prosa och poesi på arabiska. Barakat bor sedan 1999 i Sverige och flera av hans böcker har blivit översatta till svenska.

Poeten Adonis (vars egentliga namn är Ali Ahmad Said, född 1930) lever i Frankrike och ofta tippats som kandidat till Nobelpriset. Han har översatts till svenska. Det har även poeten och fritänkaren Muhammad al-Maghut (1934–2006), vars politiskt förbittrade men samtidigt livsbejakande lyrik vann hängivna läsare. Den Damaskusfödde kärleksdiktaren Nizar Qabbani (1923–1998) har förblivit mycket populär i Syrien och övriga arabvärlden.

Klassisk arabisk musik har stark ställning i städer som Damaskus och Aleppo. En musikgenre som kallas qudud halabiyya blandar klassisk poesi om kärlek, längtan och religiösa teman med traditionella melodier. Genren har tagits upp som immateriellt kulturarv av FN-organisationen Unesco.

Musikern Farid al-Atrash (1910–1974), född i en drusisk familj i södra Syrien men utflyttad till Egypten som barn, är en av arabvärldens genom tiderna mest kända lutspelare. Hans syster Asmahan (född Asma al-Atrash, 1912–1944) blev känd som sångerska och skådespelerska. Sångaren Sabah Fakhri (1933–2021) anses ha populariserat traditionella genrer. I modern tid har popstjärnor som George Wassouf (född 1961) och Asala Nasri (född 1969) gjort stor succé i Mellanöstern. Omar Souleyman (född 1966) och hans mix av gammaldags beduinsång med elektroniska rytmer har däremot främst vunnit lyssnare i väst.

Syriska filmer och tv-serier började utvecklas snabbt på 1990-talet och skaffade sig gott rykte i arabvärlden. Under fastemånaden ramadan brukar familjer över hela Mellanöstern bänka sig framför tv:n och syriska ”ramadansåpor” har varit mycket populära. Skådespelaren Ghassan Masud (född 1958) har främst medverkat i arabiska produktioner, men han har också synts i amerikanska storfilmer. Filmindustrin påverkades av inbördeskriget, som också har gjort avtryck i produktionen: Dokumentärfilmaren Waad al-Kateab (född 1991) har blivit flerfaldigt internationellt belönad för sin skildring av hur det var att leva i staden Aleppo under belägring. Hon har bland annat fått en Emmy-utmärkelse för filmen.

Spåren av inbördeskriget är emellertid mest synliga i arkitekturen. Flera av de byggnadskomplex, ruiner och stadsområden i Syrien som FN-organet Unesco klassat som del av världsarvet har skadats, förstörts eller plundrats sedan 2011. Den stora Umayyadmoskén i Damaskus, som räknas som ett av islams huvudmonument, har fått skador. Församlingslivet vid moskén är känt för att kallelsen till bön kan framföras av en hel grupp recitatörer.

Unesco räknade 2019 med att 60 procent av den gamla stadskärnan i Aleppo tagit skada under inbördeskriget. Bland krigshärjade minnesmärken finns citadellet och marknaderna. Visst återuppbyggnadsarbete har pågått, bland annat till följd av en överenskommelse mellan syriska myndigheter och Aga Khan-stiftelsen, en biståndsorganisation som är verksam i Asien och Afrika. Efter jordbävningskatastrofen 2023 är citadellet en av de byggnader som delvis raserats.

Borgen Krac des Chevaliers söder om Homs, som är från korsfarartiden, har bombats under kriget.

Efter att ha intagit karavanstaden Palmyra (Tadmur), som är från romartiden, i maj 2015 sprängde Islamiska staten det nästan 2000 år gamla Baalshamin-templet och andra viktiga byggnadsverk som stod på Unescos världsarvslista.

I Bosra i söder, som var huvudstad i den romerska provinsen Arabia, har bland annat en romersk teater skadats av kriget. Värdefulla arkeologiska fyndplatser som de romerska ruinerna i Apamea, nära Hama, och Dura-Europos nära Dayr al-Zawr har grävts sönder av plundrare.

Vid Medelhavskusten finns ruiner från de forntida städerna Marath och Ugarit.

Utöver de skador som uppstått genom beskjutning eller vanvård under inbördeskriget efter 2011 blev flera av de mest kända byggnaderna illa tilltygade av jordbävningskatastrofen i början av 2023. Bland dem finns en korsfararborg, känd som Saladins borg sedan styrkor ledda av härföraren belägrade och intog den 1188. Även gamla stan och citadellet i Aleppo fick ytterligare skador.

2024 förde Unesco upp tvål som tillverkas i Aleppo som immateriellt kulturarv. Tvåltillverkningen i staden har en lång tradition och tvålen tillverkas av oliv- och lagerbladolja.

LÄSTIPS - läs mer om Syrien i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Historien kan ge Syrien framtidshopp (2024-12-12)

Om våra källor