Syrien – Religion

Syrien har formellt varit sekulärt ända sedan självständigheten 1941, trots islams starka ställning. Majoriteten av araberna liksom flertalet kurder tillhör islams huvudriktning sunni, men det finns också en rad kristna samfund. Övergångsstyret som tog makten i december 2024 upphävde omgående den gamla grundlagen. En provisorisk grundlag införd i mars 2025 slår fast att islamisk rättspraxis ska vara "den huvudsakliga källan" till lagstiftningen. 

De flesta av Syriens invånare bekänner sig till islams huvudinriktning sunni. Sunnimuslimska araber är Syriens största etnisk-religiösa grupp. Före kriget utgjorde de ungefär två tredjedelar av befolkningen. Tillsammans motsvarade de arabiska och kurdiska sunnimuslimerna ungefär tre fjärdedelar av landets befolkning. Alawiterna, den tidigare styrande minoriteten som den avsatte presidenten Bashar al-Assad tillhör, (se Befolkning) har en egen tolkning av islam. Alawiterna säger själva att de bekänner sig till shiaislam, men historiskt sett har många konservativa sunnimuslimer betraktat dem som kättare och även shiamuslimer har tagit avstånd från dem.

Den provisoriska grundlag som infördes i mars 2025 slår fast att statschefen ska vara muslim. Det var också fallet i författningen som gällde under Assadtiden. Islamisk rättspraxis ska vara ”den huvudsaklig källan för lagstiftningen”, heter det nu.

Det nya styret återinförde i mars 2025 posten som stormufti, som varit högsta muslimska auktoritet särskilt bland sunnimuslimerna. Posten avskaffades 2021 under Assad. Den nyutnämnde stormuftin Osama al-Rifai var känd som motståndare till Assad och gick i exil under inbördeskriget.

I Syrien finns också ”vanliga” shiamuslimer – så kallade tolvshia eller imamiter. Det syftar på rättmätiga andliga och politiska ledare efter profeten Muhammed – och flera andra minoriteter som har starka band till shiaislam. Störst av dessa grupper är druserna som bekänner sig till en religion som är en sammansmältning av islam, kristendom och folkliga trosföreställningar. Druserna bor huvudsakligen i södra Syrien, främst kring berget Jabal al-Duruz (drusberget) i provinsen Suwayda. En annan minoritetsgrupp är ismailiterna, vilka bekänner sig till ismailiyya, "sjusekten".

Andra religioner

I Syrien finns också en mycket liten minoritet yazidier bland de kurdisktalande grupperna i nordöst. De flesta lever annars i Irak och Kaukasien. Yazidierna som bekänner sig till en liten, särpräglad religion utsattes för svåra övergrepp under terrorväldet som rådde under Islamiska staten (IS).

Historiskt sett fanns också en judisk minoritet, men judarna har lämnat landet för Israel eller USA då svåra spänningar har uppstått till följd av konflikten mellan Syrien och Israel om Golanhöjderna som Israel ockuperade 1967. På senare år har de kvarvarande judarna i Syrien inte varit fler än att de kunnat räknas på fingrarna.

En rad kristna samfund finns också i landet däribland katolska och ortodoxa. Största ortodoxa kyrka är Grekisk-ortodoxa Patriarkatet av Antiochia och hela Östern, vars patriark har sitt högkvarter i Damaskus. Syrisk-ortodoxa kyrkan är en annan stor ortodox kyrka som leds av patriarken av Antiochia, som också är bosatt i Damaskus. Maroniterna räknas som en katolsk trosriktning. Därutöver finns protestanter och assyrier/nestorianer. Under Osmanska styret (se Äldre historia) konverterade många kristna till islam eftersom det kunde vara fördelaktigt både socialt och ekonomiskt. Många kristna har i modern tid utvandrat till Europa eller Nord- och Latinamerika. Andelen kristna var under tidigt 1900-tal ungefär en åttondel av Syriens invånare, men vid inbördeskrigets utbrott hade andelen sjunkit till närmare en tjugondel av befolkningen. Jehovas vittnen förbjöds 1964.

Ökande motsättningar

Religionsfriheten respekterades i stort sett före det inbördeskrig som utbröt 2011, även om det fanns problem med religiösa motsättningar inom politiken och offentlig diskriminering i vissa sammanhang. Många syrier var mycket stolta över landets religiösa mångfald före 2011 och ville – även om de var medvetna om att det fanns problem – visa upp Syrien som ett positivt exempel på religiös samlevnad.

Intresset för islam ökade åren före kriget. Det syntes bland annat genom att fler flickor använde sjal och fler syrier deltog i fredagsbönen. Regimen såg sunni-islamistiska strömningar som ett hot och moskéer övervakades av säkerhetstjänsten. För att ta initiativet från islamisterna ökade regimen sitt stöd till moderata former av sunniislam och flera moskéer byggdes. Under 2008, och i ökande takt från 2010, slog regimen till mot radikala islamiska yttringar, särskilt vid universiteten, och omplacerade eller avskedade lärare. Kvinnliga studenter förbjöds att bära heltäckande slöja.

Inbördeskriget som bröt ut 2011 fick snabbt religiösa förtecken. Spänningar tilltog särskilt mellan sunnimuslimer och alawiter. De flesta religiösa minoriteter stödde Assadregeringen medan oppositionen stöddes framför allt av sunnimuslimer. Tidigare religiös samexistens sattes på prov, och många blandade områden rensades på avvikande. Befolkningsgrupper flydde eller förflyttades till trakter som dominerades av den egna religiösa gruppen. Sunnimuslimerna drabbades hårt av kriget, särskilt på grund av Assadregimens bombangrepp och att kriget främst utspelade sig i sunnitiska områden.

Även om Assadregeringen officiellt var sekulär och stöddes också av vissa sunniter dominerades militärens specialförband av alawiter. Armén fick dessutom hjälp av shiitiska styrkor från Irak, Libanon och inte minst Iran. Många civila oppositionsgrupper predikade religiös samlevnad, men inom de väpnade rebellrörelserna som sedan slutet av 2024 styr är sunnitiska islamister starkast (utom bland kurderna). Fientligheten mot alawiter och shiamuslimer tycks mycket stark. Religiösa minoriteter har i flera fall utsatts för massakrer.

De mest extrema sunnitiska islamisterna, som anhängare av al-Qaida och Islamiska staten (IS), beskriver alawiter som avfällingar från islam. En stor del av IS bestod av tillresta jihadister från andra länder.

De nya makthavarna i Damaskus har efter Assadregimens fall 2024 utlovat tolerans och respekt för olika etniska och religiösa minoriteter, men flera våldsutbrott drabbade alawiter och druser under 2025.

Om våra källor