En dödsskjutning av 13 människor i staden Cetinje i januari leder till demonstrationer och krav på att säkerhetsansvariga ministrar ska avgå.  

Milojko Spajic tillträder i oktober som premiärminister för en koalitionsregering sedan hans parti Europa nu segrat i parlamentsvalet i juni. Landet har varit utan en ordinarie regering i över ett år.

I april väljs Jakov Milatović, också från Europa nu, till ny president efter att ha besegrat Milo Đukanović i andra omgången av presidentvalet. Ðukanović, som har lett Montenegro som president eller premiärminister i över 30 år, avgår även som partiledare för socialistpartiet DPS. 

Dritan Abazovićs minoritetsregering förlorar i augusti en misstroendeomröstning efter att ha regerat i bara fyra månader. Abazović och hans partiblock Svart och vitt har i sin tur medverkat till att fälla den tidigare premiärministern Zdravko Krivokapićs regering i en misstroendeomröstning i parlamentet i februari.

Liksom i alla tidigare val vinner socialistpartiet DPS parlamentsvalet men denna gång lyckas partiet inte bilda regering. Istället tillsätts en teknokratregering under ledning av Zdravko Krivokapić, en partipolitiskt obunden universitetsprofessor med starka band till serbisk-ortodoxa kyrkan. 

Den tidigare premiärministern Milo Ðukanović vinner presidentvalet.

Socialistpartiet DPS vinner valet och DPS bildar regering med ett litet vänsterparti och tre minoritetspartier. Duško Marković blir regeringschef.

Omfattande demonstrationer med krav på regeringens avgång äger rum i en rad städer. Demonstranterna håller regeringen ansvarig för ekonomisk vanskötsel och korruption.

Den regerande mittenvänsterkoalitionen ledd av socialistpartiet DPS vinner valet. Milo Ðukanović blir åter regeringschef.

Montenegro får status som kandidatland till EU.

Den regerande koalitionen får egen majoritet i parlamentsvalet. Milo Ðukanović fortsätter som premiärminister.

Montenegro blir självständigt. Den koalition som redan sitter vid makten vinner valet och premiärminister Milo Ðukanović sitter kvar.

Efter många år av växande osämja mellan Montenegro och Serbien ombildas Förbundsstaten Jugoslavien till Unionen Serbien och Montenegro.

Sedan övriga delrepubliker lämnat federationen bildar Serbien och Montenegro Förbundsstaten Jugoslavien, ofta kallat rest-Jugoslavien.

Kommunisterna behåller makten i de första flerpartivalen.

Demonstrationer leder till att landets styrande skikt byts ut mot personer som är mer följsamma mot Serbiens ledare Slobodan Milošević.

Jugoslaviens president ända sedan 1945, Josip Broz (”Tito”) dör, vilket öppnar för nationalistiska strömningar i landets delrepubliker.

En ny författning ger de jugoslaviska delrepublikerna självstyre.

Partisanledaren Josip Broz ("Tito") grundar Socialistiska förbundsrepubliken Jugoslavien sedan kungadömet avskaffats året före och omkring en miljon dödats i landet under andra världskriget. Montenegro blir den största av sex delrepubliker. All opposition undertrycks och näringslivet förstatligas.

En statskupp genomförs av en grupp officerare, som stöder de allierade mot tyskarna. Jugoslavien anfalls därför av axelmakterna Tyskland och Italien. Större delen av Montenegro införlivas i det Storalbanien som Italien skapar.

Kung Aleksandar mördas i ett dåd som den fascistiska kroatisknationalistiska rörelsen Ustaša (Ustasja) anses ligga bakom.

Kung Aleksandar gör sig själv till diktator och döper om Serbers, kroaters och sloveners kungarike till Kungariket Jugoslavien.

Den habsburgska dubbelmonarkin Österrike-Ungern kollapsar. Serbers, kroaters och sloveners kungarike utropas under Serbiens regent. Statsbildningen präglas av stora inre spänningar.

Två år in i första världskriget ockuperas Montenegro av Österrike-Ungern.

Under Balkankrigen besegrar Montenegro tillsammans med Serbien, Bulgarien och Grekland det Osmanska riket.

Montenegro utropas till ett kungadöme under Nikola I.

Montenegro erkänns som en självständig stat vid Berlinkongressen.

Det osmanska iumperiet med säte i dagens Turkiet erövrar delar av Montenegro. 

Från detta år till 1797 kontrollerar Venedig de kustnära delarna av dagens Montenegro.

Det serbiska riket upplöses och Montenegro hamnar under andra lokala dynastier. 

Montenegro blir en del av det mäktiga medeltida serbiska riket.

Invandrade slaver från nordöst koloniserar nästan hela Balkan.

När romarriket delas hamnar Montenegro under Östrom (Bysans).

Det område som utgör dagens Montenegro erövras av romarna.