Ryssland – Jordbruk och industri

Jordbruket var länge en efterbliven del av den ryska ekonomin och uppvisade dålig avkastning. Under 2000-talet har jordbruket moderniserats och produktionen ökat. I dag är Ryssland en dominerande spannmålsexportör.  
Utvinning av olja och gas är den viktigaste industrigrenen. Inom tillverkningsindustrin har produktion av material åt försvaret fått ett uppsving sedan Ryssland inledde sitt storskaliga anfall på Ukraina 2022.

De viktigaste jordbruksomådena är Volgaregionen, västra Sibirien, Nordkaukasien, Ural och området runt Moskva. De mest odlade sädesslagen är vete, korn, råg, havre och majs. Dessutom odlas potatis, sockerbetor, hampa, bomull, sojabönor, oljeväxter och en stor mängd andra grödor. I de norra delarna av landet bedrivs främst boskapsskötsel.

Efter Sovjetunionens upplösning 1991 och planekonomins kollaps gick jordbruksproduktionen kraftigt tillbaka. Mycket livsmedel behövdes importeras, men omkring år 2000 kom en vändning. 2002 kunde Ryssland för första gången sedan tsartiden börja exportera spannmål. I dag är Ryssland en av världens största spannmålsexportörer. Mekanisering och statligt stöd till jordbruket har ökat jordbruksproduktionen och gapet mellan import och export av livsmedel har minskat.

Stora jordbruksföretag dominerar men småbruk är viktiga för försörjningen på landsbygden. Även om jordbruket moderniserats råder brist på modern utrustning på många hål vilket hämmar produktiviteten. 

Nästan halva Rysslands yta täcks av skog och timmer är en viktig exportprodukt. Även skogsbruket hämmas av arvet från sovjettidens rovdrift och avkastningen är betydligt mindre än i exempelvis Sverige.

Ryssland svarar för nästan en fjärdedel av världsproduktionen av färsk och djupfryst fisk. Men utfiskning och förorening av floder och sjöar har lett till sjunkande fångster i egna vatten. Ett fiskeförbud för stör infördes 2008. Den ryska fiskeflottan tar numera en stor del av sin fångst i Atlanten, Norra ishavet och i Stilla havet.

Industri

Utvinning av olja och gas är den viktigaste industrigrenen. Produktion av fordon, maskiner och vapen är andra framträdande grenar.  Även den petrokemiska industrin, textilindustrin och livsmedelsindustrin är av betydelse. En ansenlig del av industrierna är fortfarande statsägda, framför allt inom de grenar som räknas som strategiska, såsom oljeindustrin. Det statliga ägandet inom dessa sektorer har ökat. Stora företag dominerar. 

Den industri som Ryssland ärvde efter Sovjetunionens upplösning 1991 var resursslukande samt tekniskt efterbliven och kunde inte konkurrera på världsmarknaden. Det ledde till ett kraftigt produktionsfall mellan 1990 och 1998. Många stora fabriker stod i praktiken stilla i åratal, medan utrustningen blev alltmer föråldrad. Kring år 2000 vände utvecklingen. De följande åren ökade industriproduktionen med i genomsnitt 8 procent om året. Framför allt stärktes råvaru-, energi- och metallindustrin. I takt med ökande investeringar moderniserades vissa industrier som därmed också kunde öka sin export. Flera ryska storföretag etablerade sig också utomlands, bland andra aluminiumjätten Rusal och Norilsk nickel.

Från 2007 bildades ett stort antal statliga industriföretag inom teknologisektorn, bland annat inom försvarsteknik och flyg- och fartygsteknik. Samtidigt infördes en lag som begränsade utländska företags investeringar i så kallade strategiska industrier.

Under Dimitri Medvedevs tid som president från 2008 inleddes en satsning på forskning och högteknologi för att diversifiera ekonomin och minska olje- och gasindustrins dominans. Ett ryskt ”Silicon Valley” skapades i vetenskapsstaden Skolkovo utanför Moskva. IT-industrin växte under en tid men utvecklingen gick i stå. Trots enorma summor  som satsades levde Skolkovo inte upp till sitt uppdrag att få Ryssland att ligga i framkant inom IT-världen. Endast några ryska start up-företag har nått internationell framgång.

Idag lider den ryska IT-branschen brist på mänskligt kapital. Redan före kriget mot Ukraina valde många teknikkunniga ryssar att emigrera. Denna trend förstärktes kraftigt under kriget. Inte minst den partiella mobiliseringen som tillkännagavs i oktober 2023 fick många unga män att ge sig av till andra länder. Många av dem var verksamma inom IT-industrin. H

Tillverkningen av konsumtionsvaror hade låg prioritet på sovjettiden. När gränserna öppnades för import fick de inhemska företagen svårt att hävda sig. När värdet på rubeln skrevs ned 1998 blev importen dyrare vilket satte fart på den ryska produktionen för hemmamarknaden, bland annat tillverkningen av bilar och livsmedel. Men när rubeln steg i värde och konsumenterna fick bättre ekonomi ökade importen igen. Nu har pendeln åter svängt på grund av Rysslands krig mot Ukraina. När tillflödet av utländska konsumtionsvaror skars av genom västs sanktioner ökade efterfrågan på inhemskt producerade varor. Bland annat har den ryska bilindustrin fått ett uppsving. Samtidigt har de utländska sanktionerna gjort det svårare för ryska företag att få tag i de komponenter som behövs även om en del av dessa varor går att få tag via länder som inte tillämpar sanktionerna.     

Militärindustrin drabbades hårt av det stora produktionsraset under 1990-talet, men i slutet av decenniet började statens beställningar av krigsmateriel åter öka, samtidigt som exporten sköt fart. Under 2000-talets början hade Ryssland återtagit positionen från sovjettiden som en av världens ledande vapenexportörer. De flesta av företagen inom den militära sektorn är statsägda.

Kriget mot Ukraina har resulterat i en omställning av industriproduktionen för att tjäna militären. Industrier som tillverkar militär material är den snabbast växande sextorn inom rysk ekonomi. 

Om våra källor