Syrien – Befolkning och språk

Före inbördeskriget var Syrien ett av Mellanösterns mest tättbefolkade länder, men befolkningen var ojämnt fördelad. Flest människor levde längs kusten i väster samt kring storstäderna Damaskus i söder och Aleppo i norr. Inbördeskriget 2011–2024 ledde till stora folkomflyttningar  och drygt en fjärdedel av befolkningen drevs i landsflykt. Ännu fler lever som internflyktingar. 

Syrien hade drygt 21 miljoner invånare då inbördeskriget bröt ut 2011. FN:s flyktingorganisation UNHCR konstaterade 2024 efter 13 år av krig att 6,8 miljoner syrier befann sig på flykt inom landet och över 5 miljoner levde som flyktingar i grannländerna. Men i mitten av 2025 hade antalet flyktingar minskat till 4,2 miljoner.

Turkiet hyser flest, cirka 2,5 miljoner. I Libanon lever över 700 000, i Jordanien minst 460 000, i Irak finns nästan 300 000 och i Egypten bor ungefär 130 000. Talen kan skifta eftersom inte alla har kontakt med FN eller andra organisationer som registrerar flyktingar.

Majoriteten av syrierna är araber och de flesta är sunnimuslimer. En viktig minoritet är alawiterna som är araber men tillämpar en egen version av islam (se Religion). Alawiterna var starkt diskriminerade fram till 1960-talet, men under de drygt 50 år den alawitiska familjen Assad styrde Syrien placerade de sina trosfränder på viktiga poster i statsapparaten. Före kriget utgjorde alawiterna 10–12 procent av befolkningen. 

Av övriga folkgrupper är den kurdiska störst, kanske 10 procent. (Läs mer om kurderna i Syrien här, samt dessa texter om konflikterna mellan kurder och olika länder i regionen.)

Dessutom finns mindre grupper av armenier, tjerkesser, assyrier och syrianer, turkmener med flera. Flera av dessa grupper har blandats med den arabiska befolkningen. Vissa talar arabiska som förstaspråk.

Historiskt sett fanns det beduiner (arabiska nomader) i Syrien, men antalet har minskat kraftigt. Före kriget utgjorde beduinerna knappast mer än 5 procent av befolkningen. På Golanhöjderna som Israel ockuperade 1967 bor cirka 20 000 araber, främst druser (se Religion) och ungefär lika många israeliska bosättare. Israel är i färd med att låta fler israeler flytta in.

Många av kurderna och armenierna i Syrien flydde undan förföljelser i Turkiet under en period från början av 1920-talet fram till andra världskriget. Kurderna lever främst norr om Aleppo och i nordöstra Syrien. De flesta är jordbrukare. Armenierna bor i städerna och arbetar främst med handel och hantverk. Tjerkesserna utvandrade till Syrien när Kaukasien intogs av ryssarna på 1800-talet. De är spridda mellan stad och landsbygd. Många tjerkesser levde tidigare på Golanhöjderna, men tvingades därifrån när Israel ockuperade området.

Före inbördeskriget hyste Syrien cirka 470 000 palestinska flyktingar som FN:s flyktingorgan Unrwa hade ansvar för. Palestinierna, som i de flesta fall har bott i landet sedan 1940-talet, beviljades inte medborgarskap under Assadåren men åtnjöt de flesta andra medborgerliga rättigheterna.

Irakier var efter Irakkriget 2003 (se Irak: Modern historia) också en stor flykting- och invandrargrupp. Vissa återvände till Irak när konflikten i Syrien inleddes 2011, men utsattes för svåra påfrestningar när jihadiströrelsen IS senare lade under sig stora delar av norra Irak och Syrien.

Språk

Flera minoritetsspråk talas i Syrien, men arabiskan är starkt dominerande. Som i samtliga arabiska länder lär sig syrierna standardarabiska (fusha) i skolan. Den är baserad på Koranens klassiska arabiska och används som skriftspråk, i medierna och i alla formella sammanhang, men däremot inte i vardagen. Den arabiska som talas i hemmet och på gatan i Syrien påminner starkt om de palestinska och libanesiska dialekterna, men det finns skillnader inom landet och mellan städer och landsbygd. I östra Syrien liknar dialekten exempelvis den irakiska. Vid sidan av arabiskan finns minoriteternas språk: kurdiska, turkiska, armeniska, syriska, nysyriska, nyarameiska (turoyo) med flera.

Kurderna har inte ett enhetligt språk. I frånvaron av gemensam förvaltning och skolsystem har ingen "standard-kurdiska" utvecklats. De största dialekterna kallas kurmanji och sorani. Kurmanji talas i västra Kurdistan, framför allt i Turkiet, sorani dominerar längre österut.

Dialekterna skrivs med olika alfabet beroende på vad som är standard i majoritetsspråket i de olika länderna. I Irak och Iran används det arabiska alfabetet, i Syrien och Turkiet skrivs kurdiska med latinska bokstäver.

I tre isolerade byar norr om Damaskus talar ännu några tusen invånare arameiska, det språk som anses ha varit Jesu modersmål och som på den tiden användes i stora delar av Mellersta östern. Mest känd av dessa byar är det kristna samhället Maaloula. Konsten att skriva arameiska behärskas  av bara några få personer.

Om våra källor