Syrien – Demokrati och rättigheter

Övergångsstyret i Syrien införde i mars 2025 en provisorisk författning. Den ersätter författningen från 2012, som gav den avsatte presidenten Bashar al-Assad närmast obegränsad makt. Under inbördeskriget, som bröt ut 2011, var landet ett av de farligaste i världen för både aktivister och journalister. 

Den provisoriska författningen, införd i mars 2025 och som gäller i fem år, slår fast att landets president måste vara muslim, och islamisk rättspraxis ska vara "den huvudsakliga källan" till lagstiftningen. Rättsväsendet ska vara oberoende. Presidenten får verkställande makt under övergångsperioden och rätt att utse en tredjedel av ledamöterna i en ny provisorisk lagstiftande församling tills val kan hållas.

Kvinnors sociala, politiska och ekonomiska rättigheter ska också säkras, så som deras rätt att delta i arbetslivet eller rätt till utbildning. 

I enlighet med den provisoriska grundlagen utsågs en kommission för att se till att offren för Assadregimens förtryck och förföljelse får upprättelse och att de ansvariga ställs till svars. En annan kommission ska undersöka vad som hänt tiotusentals människor vars öde är okänt sedan de fängslades under den förra regimen. I augusti 2025 sade ledaren för kommissionen som undersöker de försvunna att uppemot 300 000 människor kan ha försvunnit under det drygt femtioåriga Assadstyret och inbördeskriget.

Fler belägg för omfattningen av Assadregimens grymhet och brott framgår efter en läcka med fasansfulla bilder på tusentals torterade och döda fångar som offentliggörs i slutet av 2025 (läs mer i Utrikesmagasinet).

Den avsatta presidentfamiljen tillhör en religiös minoritet, alawiterna (se Befolkning och språk). Assadklanen befäste sin makt genom att utnyttja det arabnationalistiska och socialistiska regeringspartiet Baath, tillämpa hård kontroll över medborgarna och spela ut folkgrupper mot varandra. Sunnimuslimer och kurder har varit särskilt hårt trängda. Syriens kristna låg mestadels lågt, delvis av fruktan för att Assadstyret skulle ersättas med något som skulle medföra än värre förtryck.

Liksom under Assad har Syriens nya makthavare gjort klart att landet måste hållas samman under en centralmakt. I mars 2025 meddelade övergångsstyret och kurdiskledda milisen SDF att de enats om att integrera den kurdiska regionens militära och civila institutioner i centralmakten. Kurderna får rätt att tala sitt eget språk och konstitutionella rättigheter, men motstånd kvarstår mot att underordna sig centralmakten (läs mer i Konflikter: kurderna i Syrien).

Positiv trend

Assadregimens fall bidrog till att Syrien hörde till de länder som uppvisade störst positiv trend under 2024 även om landet kvarstår i kategorin "inte fria", skriver organisationen Freedom House (se karta).

I The Economist Intelligence Units årliga bedömning av demokratin i världens länder räknas Syrien till gruppen auktoritära stater, och hamnade nästan på sista plats bland de 167 länder på listan. I stort sett alla länder i Mellanöstern och Nordafrika återfinns i samma kategori. Assadregimens fall kan emellertid leda till förändringar.

Alla som var i opposition mot Assadstyret hade anledning att frukta regimens säkerhetsapparat. Angiveri och avlyssning var utbrett. Säkerhetstjänsterna, som sammantaget kallades mukhabarat och lydde under inrikesdepartementet, var ökända för fängslanden, tortyr och försvinnanden. Amnesty International räknade cirka 17 000 människor som ”försvunna” redan före den arabiska våren 2011 och sannolikt döda. Sedan 2011 kan antalet ”försvunna” röra sig om minst 100 000 människor enligt Amnesty. Massgravar med hundratals kroppar har påträffats. Skräckartade skildringar om tortyr och övergrepp har kommit i dagen sedan fångar befriats efter Assadregimens fall 2024, bland annat från det ökända Sednaya-fängelset, nära Damaskus. Internationella rödakorskommittén (ICRC) sade sig ha dokumenterat fler än 35 000 fall av försvinnanden under Assadregimen, men siffran är troligen långt högre.

Till följd av inbördeskriget flydde miljoner syrier eller pressades att lämna sina hemorter. Regimen tvångsinlöste mark som på det sättet stod utan ägare tvångsinlöstes och överläts på regimtrogna personer. Människorättsorganisationer har fördömt hanteringen.

Decennier med socialistiska experiment och sekulär förvaltning hade vissa positiva effekter för jämställdheten, som att även flickor fick tillgång till utbildning. Men inbördeskriget ledde till att nya problem uppstod. Om bostäder eller annan egendom som beslagtogs av regimen ägdes av en make som försvunnit eller har bekräftats död hade makor/änkor inte rätt att överklaga besluten. Det var inte heller säkert att mammor fick vårdnaden om barnen, eftersom domstolar brukade tilldela vårdnaden till en manlig släkting (se Sociala förhållanden).

Syrien hamnar nästan på sista plats i organisationen Transparency International årliga granskning av hur korruptionen bedöms i världens länder, se lista här. Bara befolkningarna i Venezuela, Somalia och Sydsudan anser att deras länder är ännu mer korrupta. En orsak till Syriens dåliga placering var utbredd korruption och nepotism när Assadregimen placerade lojala personer i maktpositioner och affärslivet.

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

I Syrien var kontrollen över medierna hård redan före krigsutbrottet 2011. Under inbördeskriget har hundratals journalister eller medieaktivister, gripits, kidnappats och/eller dödats. Arbetet var farligt både i rebellstyrda områden och i provinser som styrdes av Assadregeringen. I Reportrar utan gränsers (RUG) pressfrihetsrankning är Syrien på plats 177 av 180 i världen, se lista här. Enligt organisationen är journalistiken i landet  i "mycket allvarlig fara". Läget är fortsatt osäkert under den nya regimen.

Den störtade regimen utövade stor press på massmedier i områden som den kontrollerade. Censur riktades främst mot arabiskspråkiga medier. Många journalister utövade självcensur.

Även böcker censurerades eller förbjöds. Någon månad efter Assadregimens fall 2024 rapporterade nyhetsbyrån AFP hur bokhandlare i Damakus öppet sålde tidigare förbjudna böcker som rör känsliga ämnen som tortyr i syriska fängelser eller texter om radikal islamisk teologi.

Den nya provisoriska författningen utlovar press- och yttrandefrihet, men skrivningarna är inte utförliga. Däremot fastställs ett förbud mot att "förneka, prisa, rättfärdiga eller förringa" den avsatta Assadregimens brott.

Tidigare fanns i princip inga privatägda medier, men en ny presslag antogs när Assad tillträdde 2000. Privatägda tidningar kunde ges ut, men lagen innehöll restriktioner. Kritik mot president Assad och hans familj, Baathpartiet eller militären var inte tillåten. För att få ge ut en tidning måste man ha licens från informationsdepartementet. Nyhetsrapporteringen från den statliga nyhetsbyrån Sana och i statlig tv var kraftigt regeringsvänlig. Efter Assads fall har Sana behållit sin roll som officiellt språkrör. 

De största dagstidningarna kontrollerades av personer som stod nära president Assad eller statsapparaten, exempelvis al-Watan (”Fosterlandet”) som kontrollerades av presidentens kusin, Damaskustidningen Baladna (”Vårt land”) kontrollerades av sonen till en tidigare säkerhetschef, Baathpartiets tidning al-Baath samt Tishrin (”Oktober”) och al-Thawra (”Revolutionen”), gavs ut av statsföretaget al-Wahda.

Privatägd kommersiell radio tilläts 2002 men fick inte sända självständiga politiska program. På Internet blockerades bloggar och oberoende sajter, men under inbördeskriget har medielandskapet förändrats. Många nyheter spreds via sociala medier och politiska grupperingars hemsidor. Den avsatta regimen inrättade särskilda domstolar mot vad som stämplades som cyberbrottslighet. Oppositionsmedier har tidigare etablerat sig i exil.

Extremiströrelsen IS medier riktade in sig främst till internationell publik och till gruppens egna anhängare. Nättidskriften Dabiq är namngiven efter en stad i Syrien som spelar en roll i islamisk undergångstro. Även efter det att IS fördrivits från Syrien och Irak har gruppen fortsatt sprida propaganda på sociala medier.

Ett problem som har uppmärksammats är att filmer av händelser som skett under inbördeskriget raderas av internetplattformar som Youtube. Det sker ibland genom att konton stängs automatiskt när de inte längre används. I andra fall plockas filmer bort manuellt därför att de visar grovt våld. Organisationen Syrian Archive har bildats för att rädda ”digitala fotspår” och se till att händelser inte faller i glömska. Att dokumentation av övergrepp raderas kan också göra det svårare att bevisa brott även om misstänkta förövare grips och ställs inför rätta.

Fängelserna öppnades efter Assadregimens fall, men det finns farhågor att viktiga spår och dokument har förstörts.

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Enligt den provisoriska grundlagen som infördes i början av 2025 ska islamisk rättspraxis ska vara "den huvudsakliga källan" till lagstiftningen.

Domstolarna och rättsväsendet under Assadreigmen kritiserades för att inte vara rättssäkert utan följde de styrandes önskemål. Korruption var ett annat problem. Rättegångar avgjordes oftast bakom stängda dörrar.

I familjerättsliga frågor dömde shariadomstolar enligt sunnitisk tradition i fall som rörde muslimer, inklusive alawiter och shiamuslimer, medan druser, kristna och judar hade egna domstolar.

Specialdomstolar – statens säkerhetsdomstolar och militärdomstolar – kunde även föra processer mot civila och användes mot Assadregeringens politiska motståndare. Ett presidentdekret avskaffade hårt kritiserade militära fältdomstolar 2023.

Under Assadregimen tillämpades dödsstraff och avrättningar skedde ibland offentligt. Massavrättningar genom hängning har skett i det fruktade Sednaya-fängelset nära Damaskus (se ovan). Där förekom också tortyr enligt överlevande som intervjuats av bland andra Amnesty International.

Redan före upproret 2011 tros hundratals människor ha hållits fängslade av politiska skäl. Många släpptes i samband med amnestier 2011, men det samlade antalet fångar steg kraftigt under kriget. Över 100 000 människor rapporteras som försvunna efter Assads fall.

Rebellgrupper har också beskyllts för övergrepp och krigsförbrytelser. Större rebellgrupper har drivit egna fängelser och domstolar, ensamma eller i samarbete med andra rebeller, oppositionsgrupper och islamiska ledare. Dessa domstolar har vanligen tillämpat någon tolkning av sharialagar och kunde utdöma hårda straff, inklusive dödsstraff. Rebellernas fångar behandlades ofta illa, torterades eller avrättades utan rättegång. Inte minst IS tillämpade, så länge rörelsen kontrollerade befolkade platser, ett eget system av shariadomstolar och utmärkte sig för särskilt brutal rättskipning med offentliga halshuggningar, korsfästelser, avhuggna händer och piskstraff. Sedan IS bekämpats och en rad andra rebellgrupper trängts ihop i Idlibprovinsen försökte Hayat Tahrir al-Sham (en avläggare till al-Qaida) på liknande sätt bygga en egen stat i Idlib. Nu dominerar HTS övergångsregeringen.

Karim Khan, chefsåklagare i Internationella brottmålsdomstolen (ICC), gjorde i januari 2025 ett oanmält besök i Damaskus. Han talade med Syriens nya ledarskap om hur man säkerställer att ansvariga för brott under inbördeskriget ställs till svars. Syrien har inte anslutit sig till ICC, men har sagt sig vara redo att acceptera domstolens jurisdiktion.

Efter Assadregerimens fall har SOHR rapporterat om att hundratals civila dödats i olika hämndaktioner eller massakrer. Många av offren var alawaiter, den tidigare styrande minoriteten som Assad tillhör (se Kalendarium). Grupper som Amnesty International säger att det kan röra sig om krigsbrott. Oberoende experter knutna till FN har kritiserat utbrett våld riktat mot druser under sommaren 2025, som krävde hundratals döda.

Kurderna i norr har inrättat egna domstolar, som inte är religiöst präglade. Kurdledda styrkor har fängslat IS-medlemmar under de strider då IS drivits bort. Det är inte avgjort vad som ska hända med fångarna, eller deras familjer, även om en del länder har tillåtit anhöriga till IS-medlemmar att återvända till hemländerna. Det finns flera rättsliga problem, bland andra vilken part andra länder egentligen kan göra upp med, när det inte är en självständig stat som håller dem fängslade och när fångarna inte heller har ingått i en reguljär armé. Till skillnad från i Irak har det kurdiska rättsväsendet i Syrien inte dömt IS-anhängare till döden. 

Misstänkta IS-ledare och brottsanklagade befattningshavare i Assadregimen har även ställts inför rätta i bland annat Tyskland, Sverige och Frankrike. Anmälare hoppas att det ska leda till brottsutredningar och internationella arresteringsorder som gör det möjligt att gripa misstänkta. Efter Assadregimens fall har FN och en rad människorättsgrupper manat till att undvika hämnd, men att ansvariga ska ställas inför rätta.

LÄSTIPS! Läs mer om Syrien i UI:s nättidning Utrikesmagasinet:
Ny läcka med ohyggliga bevis mot Assadregimen (2025-12-04)

Om våra källor