Syrien – Sociala förhållanden

Så gott som alla syrier har påverkats av det långa inbördeskriget som bröt ut 2011 och upphörde 2024. Förutom det dagliga hotet om våld och död har ekonomin raserats i stort och många har fått svårt att klara sin försörjning. Det gäller särskilt de flera miljoner som befinner sig på flykt inom landet. 

På FN:s index över mänsklig utveckling (HD) har Syrien plats 162. Det är långt ned på den undre halvan bland alla länder, se lista här. Syrien befinner sig på "medelhög utvecklingsnivå", det näst lägsta steget av fyra.

Förutom inbördeskriget har utvecklingen påverkasts av flyktingsituationen, covid-19-pandemin och en jordbävningskatastrof 2023.

Trots att flyktingtalen minskat sedan de var som högst 2022 var närmare fyra miljoner syrier officiellt registrerade som flyktingar i augusti 2025, skriver UNHCR. De flesta, 2,5 miljoner, befann sig i grannlandet Turkiet. Talet omfattar inte internflyktingar och människor som lämnat landet utan att få officiell flyktingstatus. Syriernas situation är särskilt svår i Libanon, men tonläget mot flyktingar har skärpts även i Turkiet, vilket märktes i samband med president- och parlamentsvalen 2023. Statslösa palestinier, som var flyktingar redan i Syrien, har också diskriminerats eller avvisats av myndigheter i andra länder.

Grannländer som Turkiet, Libanon och Jordanien som hyser merparten av alla syrier som lämnat landet har fått beröm av FN. Men omvärldens biståndsinsatser håller inte jämna steg med behoven. Brist på pengar har tvingat både privata biståndsgivare och FN-organ, däribland UNHCR (flyktingar), WFP (matbistånd) och Unrwa (palestinska flyktingar), att skära i biståndsprogam eller tillfälligt ställa in leveranser.

FN beräknade 2024 att cirka 16,7 miljoner syrier behövde humanitärt bistånd. Cirka 5,5 miljoner av dessa var internflyktingar. Nio av tio syrier har enligt dessa uppgifter hamnat under fattigdomsstrecket. Världsbanken, som inriktar sig på de allra fattigaste, bedömer att drygt en fjärdedel av Syriens befolkning lever i extrem fattigdom (se Kalendarium). 

Organisationer som WFP har också varnat för att flera miljoner människor riskerar svält eller hade så osäkra omständigheter att de inte visste varifrån nästa mål mat skulle komma (se Kalendarium). Under inbördeskriget använde både regeringssidan och oppositionsgrupper sig av systematisk utsvältning eller stängde av vattenförsörjningen i belägrade områden.

En annan utmaning för civilbefolkningen är att statliga subventioner, både under den nuvarande och störtade Assadregeringens tid, sänkts på viktiga förnedenheter som bröd, socker, bensin och gas som används för att laga mat.

FN-organisationen ILO återupptog 2018 sitt arbete på plats i Syrien, som hade legat nere sedan 2011. Enligt ILO minskade andelen syrier som förvärvsarbetade under inbördeskriget. Ekonomisk liberalisering som pågått sedan millennieskiftet har samtidigt ökat löneklyftorna. Arbetslösheten var redan före kriget hög, även om tillförlitliga siffror saknades. 

Från Turkiet har det rapporterats att flyktingar sysselsätts i låglöneyrken och att de är så många att den turkiska arbetsmarknaden påverkas. 

Syrisk lag säger att barn under tolv år inte får arbeta, men enligt FN:s barnfond Unicef lönearbetade redan före kriget cirka fyra procent av barnen mellan 5 och 14 år för att dryga ut familjens låga inkomster. Barnarbete har också förekommit bland flyktingfamiljer i Syriens grannländer, särskilt Libanon.

Vissa väpnade grupper använder barnsoldater. De kurdiskt dominerade SDF-styrkorna i norr lovade 2019 att sluta rekrytera unga under 18 år. Kurdiska YPG hade i flera år stått på FN:s årliga "skamlista" för sitt bruk av barnsoldater.

Inbördeskriget slog sjukhussystemet i spillror och miljoner syrier har saknat grundläggande hälsovård. Kolerafall upptäcktes 2022, de första på 13 år. Utbrott av polio rapporterades 2013, det var första gången på 14 år. FN inledde då en vaccinationskampanj, som både regeringen och olika oppositionsgrupper stödde.

När coronapandemin nådde Syrien 2020 bedömde Världshälsoorganisationen (WHO) att mindre än två tredjedelar av sjukhusen fungerade. De led brist på utbildad personal, många saknade också antibiotika och medel för smärtlindring.

I krigets spår har kriminaliteten ökat. För att klara sin försörjning har somliga som förut bedrev normal affärsverksamhet befattat sig med smuggling och handel på svarta marknaden. Väpnade grupper på både oppositions- och tidigare regeringssidan var inblandade i utpressning, rån och plundring för att finansiera sin verksamhet. Vanliga syrier och affärsmän har i sin tur tvingats söka beskydd hos väpnade grupper, och måste ofta betala dem för att trygga sina familjer eller sina företag.

Omfattande smuggling förekommer från Syrien av fenetyllin, ett centralstimulerande medel mot depression och adhd. Tillverkning av narkotikan, som är mest känd under namnet Captagon och missbrukas bland annat i länder vid Persiska viken, tros vara en inkomstkälla för flera väpnade grupper i både Syrien och Libanon, utöver kriminella ligor också jihadister. Jordaniens armé hävdar att syriska arméposteringar samarbetar med smugglare. Efter Assadregimens kollaps 2024 avslöjades narkotikafabriker med koppling till regimen. Hösten 2025 gjordes ett av de hittills största beslagen av narkotika vid en räd nära Damaskus. Beslaget omfattade cirka 12 miljoner tabletter.

Syrien har på papperet haft ett relativt väl utbyggt socialförsäkringssystem som omfattar pensioner, sjukpenning och arbetslöshetsersättning. Systemet finansierades med avgifter som betalades in till staten av både arbetsgivaren och de anställda. Alla anställda inom produktionen ska i princip vara försäkrade, men stora grupper, till exempel lantarbetare, stod utanför systemet. För dem som saknar försäkring är en stor familj det bästa skyddsnätet.

Familjeliv

Vardagslivet kretsar i hög grad runt familjen. I avsknad av offentlig åldringsvård är pensionärer beroende av familjen.

Det är också inom släkten föräldrar i första hand letar efter lämplig äktenskapspartner till sin dotter eller son. På landsbygden sker sällan ett giftermål utan att föräldrarna haft inflytande. I allmänhet måste brudgummens familj betala hemgift till bruden och hennes anhöriga, och det kan röra sig om stora summor, ibland flera årslöner. Ofta betalas summan ut bara vid en skilsmässa, då pengarna går till kvinnans underhåll. Hemgifterna är också en orsak till att de flesta vill att äktenskapet ska hållas inom släkten: då kan man kringgå traditionen eller åtminstone behålla pengarna inom en närmare krets. Under krigsåren har det rapporterats att mycket unga flickor gifts bort av familjer som saknat försörjningsmöjligheter.

Syrien är ett konservativt land med tydliga könsroller. Kvinnor förväntas sköta barnen, familjen och hemmet. Få syriska kvinnor har haft en egen karriär.

Kvinnor diskrimineras i arvs- och familjerättsliga sammanhang. Under Assadåren fick samfunden tillämpa egna religiösa lagar och det tycks gälla under den nya regeringen. För muslimer tillämpas sunnimuslimsk tolkning, men kristna traditioner för kristna syrier. Detta gör det bland annat svårare för kvinnor än män att ta ut skilsmässa och en frånskild kvinna fråntas vårdnaden av sina söner när de fyller 13 och döttrarna när de blir 15.

Män kan undgå straff för våldtäkt om de gifter sig med offret. Flera arabländer har de senaste åren rivit upp sådana lagar, som när de infördes delvis gick tillbaka på fransk lag från Napoleontiden, då en man som gjorde sig skyldig till brudrov kunde undgå straff genom att gifta sig med den kidnappade. Våldtäkt inom äktenskapet betraktas inte som ett brott i syrisk lag. 2020 upphävdes däremot via dekret en del av strafflagen som gjorde det möjligt för en mördare att åberopa hedersmotiv för att få mildare straff.

I många oppositionskontrollerade områden fanns inte fungerande domstolar. Rättskipning bedrevs i stället av lokala makthavare, vanligen enligt sunnitisk shariatolkning. Det förekom att väpnade grupper trakasserade eller fängslade kvinnor som inte vill bära muslimsk slöja enligt den modell de föreskrivit. De mest extrema islamisterna, som IS, har stenat kvinnor som anklagats för äktenskapsbrott till döds. Det kurdiska självstyre som har upprättats i delar av norra Syrien styrs av grupper närstående PKK och har en mer positiv syn på jämställdhet mellan kvinnor och män, även om konservativa traditioner fortfarande påverkar kvinnors liv i mycket hög grad. I de kurdiskt kontrollerade områdena är månggifte förbjudet, men hedersmord förekommer och kvinnoorganisationer demonstrerar mot detta. Den kurdiska gerillan i norra Syrien har tillåtit kvinnliga stridande och kvinnliga befäl, delvis med inspiration från PKK.

Homo-, bi- och transsexuella personer har låg status i samhället och "onaturlig sexuell samvaro" kunde under Assadåren bestraffas med upp till tre års fängelse. Assadregimen diskuterade i liten grad deras rätt till frihet från diskriminering. De nya makthavarna som anförs av islamistiska Hayat Tahrir al-Sham (en avläggare till al-Qaida) har av hävd haft mindre tolerans för dessa minoriteter.  Och hbtq-personer är under fortsatt hårt tryck och vittnar om misshandel och än värre brott  av de väpnade grupper som stöttar den nya regeringen i Damaskus. Under inbördeskriget genomförde extrema islamistgrupper offentliga avrättningar av personer som anklagats för homosexualitet.

Om våra källor