Ryssland – Naturtillgångar, energi och miljö

Ryssland är en av världens största oljeproducenter. Fossila bränslen utgör mer än hälften av landets export. Tyngdpunkten i oljeutvinningen ligger i västra Sibirien. Där ligger också världens största gasfält, Urengoj, med utvinning under mycket svåra klimatförhållanden.

Till skillnad från olje- och gasfyndigheterna är landets koltillgångar utspridda. De viktigaste stenkolsfälten finns i Ural samt i östra Sibirien, medan brunkol i dagbrott finns i västraibirien. Järnmalm finns vid Kursk, Ural och i Sibirien. Ryssland förfogar också över tillgångar på guld, diamanter, järnmalm, nickel och andra värdefulla mineral samt uran.

Väldiga skogar och bördig mark är andra värdefulla naturtillgångar.  

Olja och fossilgas (naturgas) exporteras genom väldiga rörledningssystem till andra länder. År 2002 färdigställdes en gasledning från södra Ryssland till Turkiet (Blue Stream) och 2011 öppnades en rysk-tysk ledning på Östersjöns botten (Nord Stream). Projektet för att bygga en gasledning i Svarta havet till Bulgarien och vidare västerut i Europa (South Stream) lades på hyllan i slutet av 2014 då Bulgarien, som en protest mot Rysslands annektering av Krim, hoppade av projektet. I stället byggdes en ny gasledning från Turkiet genom Svarta havet till Turkiet (Turk Stream) för leveranser till södra och sydöstra Europa. En ny rysk-tysk ledning genom Östersjön, Nord Stream 2, färdigställdes hösten 2021. Öppnandet sköts dock på framtiden av Tyskland som en följd av Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 och hösten samma år sprängdes ledningen (se Kalendarium).

I samband med invasionen stoppade USA helt inköp av rysk olja och gas medan EU fasade ut olje- och gasimporten gradvis. En del av bortfallet på den europeiska marknaden kompenserades av ökad energiexport till länder i Asien som Kina och Indien. Det finns redan en ledning för gasexport mellan Sibirien och norra Kina och ytterligare en planeras.

ENERGIFÖRSÖRJNING

Lite mer än hälften av den energi som används i Ryssland kommer från fossilgas, enligt energiorganet IEA. Olja står för 20 procent och kol för 16 procent medan 7 procent av den energi som används härrör från kärnkraft. Vattenkraft genererar drygt 2 procent och förnybara energikällor som biobränsle ger drygt 1 procent.

Kraftverk eldade med olja, gas eller kol svarar för drygt 60 procent av den inhemska elproduktionen. Kärnkraftverk förser landet med runt 20 procent av den el som förbrukas. Förnybara energi svarar för resten, där vattenkraft spelar huvudrollen. Sol, vind, biobränsle och geotermisk energi står endast för en halv procent tillsammans.

Utbyggnaden av kärnkraft prioriteras framför utveckling av alternativa energikällor som vind och sol. Efter den svåra olyckan i Tjernobyl 1986 gick verksamheten i stå. Utbyggnaden hämmades också av de ekonomiska problem som följde på Sovjetunionens upplösning 1991. Först efter millennieskiftet kom verksamheten i gång. Sedan dess har 13 nya reaktorer byggts. Idag är det sammanlagda antalet 36 reaktorer vid elva kärnkraftverk. Siktet är inställt på att kärnkraft ska stå för mer än hälften av elproduktionen 2050. Ryssland bygger också kärnkraftverk i ett tjugotal andra länder, däribland Iran.

KLIMAT OCH MILJÖ

Ryssland tillhör den handfull länder som släpper ut mest växthusgaser. Ryssland hamnar på fjärde plats efter Kina, USA och Indien. Landet står för lite mer än 3,5 procent av de globala utsläppen. Räknat i utsläpp per person hamnar Ryssland på 16:e plats, två placeringar under USA.

Från 1990 fram till 2001 halverades utsläppen men sedan dess har de stigit igen (se diagram här). Utsläppen per person har också ökat men bara med en dryg procent.

Medvetenheten om miljöproblem började sakta sprida sig efter Sovjetunionens kollaps, och hösten 2004 anslöt sig Ryssland efter lång tvekan till Kyotoprotokollet om begränsning av utsläpp av växthusgaser. Inom ramen för Parisavtalet har Ryssland lämnat in en uppdaterad nationell klimatplan (NDC) och en långsiktig strategi (LTS) för landets klimatarbete. Enligt klimatplanen som antogs 2020 ska utsläppen till år 2030 ha minskat till 70 procent av 1990 års nivå. Den långsiktiga strategin syftar till att utsläppen år 2050 ska ha minskat 20 procent enligt samma mätpunkt. Senast år 2060 ska Ryssland ha nått nettonollutsläpp.

Klimatutmaningar

När det gäller landets sårbarhet för klimatförändringar hör Ryssland till de 30 länder som anses minst sårbara enligt klimatanpassningsindexet ND-Gain. Förmågan att hantera klimatförändringar får lägre betyg (se listor här).

Ryssland känner redan av det varmare klimatet genom fler och mer intensiva skogsbränder, framför allt i Sibirien. Skyfall och översvämningar bedöms också bli vanligare liksom jordskred och laviner. Jordbruket kan dra nytta av ett varmare klimat med en längre odlingssäsong men å andra sidan ökar risken att förlora skördar i torka och extrem hetta.

När permafrosten i de norra delarna tinar riskerar det att rubba byggnader, rörledningar och vägar, vilket hotar den allmänna säkerheten samt ökar risken för att miljön förorenas. Stora mängder växthusgaser frigörs också när permafrosten släpper sitt grepp om marken.

Övriga miljöproblem

Decenniers rovdrift på naturtillgångarna och nonchalans inom alla samhällssektorer under sovjettiden vållade oerhörda skador på den ryska miljön. Nedsmutsningen påskyndade skogsdöden och gjorde allt fler floder olämpliga för fiske och bad eller som vattentäkter. Miljon­tals människor lever fortfarande i områden som är nedsmutsade av giftiga industriutsläpp och nya tillkommer, till exempel i Arktis som nu upplever en industriell boom när klimatförändringarna frigör fler områden för utvinning av råvaror.

Som ekologiska katastrofområden räknas bland annat områden som drabbats av radioaktivt avfall från olyckan i Tjernobyl och från kärnvapenanläggningar.

Floden Volga som rinner ut i Kaspiska havet står för mycket av nedsmutsningen av denna världens största insjö. Ut i sjön rinner stora mängder orenat avloppsvatten samt radioaktiva ämnen från kärnkraftverk. Också bestånden av fisken stör, som ger den berömda ryska kaviaren, har minskat kraftigt till följd av föroreningarna.

Ett extensivt skogsbruk och olaglig avverkning bidrar till avskogning och jordförstöring.

Även om mer pengar anslogs till miljöarbete från 2010 och framåt har miljöhänsyn bara fått sporadisk uppmärksamhet och som regel hamnat i underläge om de ställts mot tillväxtmål. Miljölagstiftningen är svag och efterlevnaden dålig. Före det storskaliga anfallet på Ukraina 2022 togs vissa initiativ för att stärka miljölagstiftningen men sedan kriget bröt ut har frågan hamnat i skymundan.

Om våra källor