Armenien – Befolkning och språk

Armeniens befolkning har sedan självständigheten 1991 präglats av utvandring. Antalet invånare blev stadigt färre fram till hösten 2023 då trenden bröts av en flyktingvåg från det omstridda området Nagorno-Karabach i grannlandet Azerbajdzjan. 

Befolkningen är mycket homogen. Fler än 90 procent av invånarna är armenier. Etniska minoriteter utgör mindre än tre procent, varav den största gruppen är kurdisktalande yazidier. 

Under sovjetepoken 1920–1991 skedde inga stora folkomflyttningar i Armenien såsom i andra delar av Sovjetunionen, men många, kanske upp till en miljon av landets invånare, lämnade landet under de politiska omvälvningarna från slutet av 1980-talet och under 1990-talet.

Konflikten med Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach (se Modern historia) ledde också till omfördelningar av befolkningen. I samband med ett krig mellan länderna 1991–1994 gav sig nästan alla Armeniens azerier (azerbajdzjaner) av från Armenien som samtidigt tog emot 250 000 etniska armenier från Azerbajdzjan. 

Nagorno-Karabach, där majoriteten av invånarna var armenier, kontrollerades av Armenien fram till 2023 då Azerbadjzan lyckats återta kontrollen över området. Azerbajdzjans seger utlöste en ny flyktingvåg till Armenien. Under hösten 2023 tog Armenien emot merparten av Nagorno-Karabachs uppskattningsvis 120 000–130 000 invånare. 

På väg från Nagorno-Karabach mot Armenien. Foto: Vasilij Krestjaninov/AP/TT

Flyktingvågen bröt en nedåtgående trend i befolkningsstatistiken som pågått under många år till följd av utvandring och minskade födelsetal. Mellan 2023 och 2024 ökade antalet invånare med knappt 70 000 personer. Antalet invånare har också fyllts på av ryssar som vill undvika att kriga i Ukraina. 

Områden utanför Armenien som historiskt bebotts av armenier finns i östra Turkiet och i Irans nordvästligaste hörn. Runt sjön Van i Turkiet bodde ännu i början av 1900-talet cirka två miljoner armenier; en mycket stor del av dem fördrevs eller dödades av den osmanska armén under första världskriget. De armenier som idag lever i Iran och Turkiet bor främst i städer.

Armeniska minoriteter finns även i andra länder. En och en halv miljon bor i andra före detta sovjetrepubliker, framför allt i Ryssland. Ytterligare några miljoner ättlingar till armenier bor i USA, Frankrike och Mellanöstern. I Jerusalems gamla stadskärna finns en armenisk stadsdel.

Språk

Landets officiella språk är armeniska, som utgör en särskild gren av den indoeuropeiska språkfamiljen. Armeniskan har ett eget alfabet med 38 bokstäver. Det skapades av patriarken Mesrop på 400-talet och har haft stor betydelse för armeniernas sammanhållning och nationella identitet. Några nya bokstäver konstruerades senare av praktiska skäl sedan språket hade utvecklats.

Under sovjettiden var ryska undervisningsspråket vid sidan av armeniska. Många äldre armenier behärskar därför ryska mer eller mindre flytande. Allt fler armenier lär sig engelska, framför allt i Jerevan. Bland minoritetsspråken märks kurdiska.

Armeniens parlament har på senare år arbetat om landets etermedielag i syfte att stärka nationalspråkets ställning, bland annat genom krav på textremsor på armeniska när program på andra språk sänds.

Om våra källor