Ryssland – Demokrati och rättigheter

De demokratiska bristerna är stora i Ryssland trots att demokrati och rättssäkerhet garanteras i grundlagen. Redan innan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina 2022 var press- och yttrandefriheten begränsad, och oberoende medier och oppositionspolitiker motarbetades på olika sätt. Under kriget har den inre repressionen skärpts kraftigt.

Sedan kriget bröt ut har alla oberoende medier stängts och de flesta regimkritiska journalister och oppositionspolitiker har lämnat landet, eller sitter i fängelse. Det har blivit olagligt att sprida vad som kallas falska nyheter om den ryska armén och det har blivit svårare för frivilligorganisationer att verka.

Samtidigt anklagas Ryssland för en lång rad krigsförbrytelser i Ukraina. President Putin är internationellt efterlyst av ICC som anser att Putin gjort sig skyldig till krigsförbrytelser (se Kalendarium). Ryssland har portats från FN:s människorättsråd och lämnade hösten 2022 på eget initiativ Europarådet. Men Europadomstolen har slagit fast att landet har begått allvarliga människorättsbrott i östra Ukraina från 2014 och under invasionen av Ukraina 2022. Domstolen har bekräftat landets ansvar för nedskjutningen 2014 av flygplanet MH17. Ett 20-tal europeiska länder har även ställt sig bakom beslutet att inrätta en specialdomstol inom ramen för Europarådet, som ska granska ryska krigsbrott i Ukraina.

Utvecklingen har lett till att Ryssland rasat i de översikter över demokratins tillstånd i världens länder som görs av olika organisationer. I den demokratirapport som analysföretaget The Economist Intelligence Unit gör varje år klassades Ryssland år 2023 som en auktoritär regim – den lägsta kategorin. Raset fortsatte året därpå. Ryssland ligger nu plats 150 av 167 undersökta länder, på samma nivå som Guinea-Bissau och strax före Belarus och Eritrea. Oppositionsledaren Aleksej Navalnys död i fängelse (se nedan) och president Putins omval utan opposition bidrog till försämringen liksom Rysslands inblandning i politiken i andra länder, till exempel vid presidentvalen i Moldavien och Rumänien 2024 (se respektive land för mer information).

Val och demonstrationer

Formellt sett kan politiska partier bildas fritt men framstående oppositionella politiker får som regel avslag på sina registreringsansökningar och hindras från att kandidera i val. I det senaste valet till parlamentet, duman, tilläts så gott som ingen oppositionell kandidat ställa upp.

Valfusk förekommer, särskilt i situationer då regimens kandidaters ställning är svag. Det finns inga formella hinder för kvinnor och minoriteter att delta i det politiska livet men kvinnor är kraftigt underrepresenterade i parlamentet (knappt 16 procent av ledamöterna i duman är kvinnor).

Rätten att demonstrera är sedan länge begränsad. Efter massiva protester runt dumavalet i december 2011 och presidentvalet i mars 2012 (se Modern historia) inskränktes demonstrations- och mötesrätten. Det blev svårare att få tillstånd för demonstrationer samtidigt som straffen höjdes betydligt för att ha organiserat, deltagit i eller informerat om demonstrationer som saknade tillstånd. 

Alla demonstrationer måste godkännas i förväg av myndigheterna, förutom så kallade enmansdemonstrationer. Deltagare i icke-godkända demonstrationer riskerar att utsättas för polisens våld, få böter och sättas i så kallad ”administrativ arrest” i några dagar. I avskräckande syfte åtalas enstaka deltagare i demonstrationer för våld mot polis och döms till fängelsestraff eller får en villkorlig dom. Det har även förekommit att deltagare i tillåtna demonstrationer straffas.

Förbudet mot icke godkända demonstrationer trotsades veckorna efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022 och tusentals människor greps. Även den partiella militära mobilisering som utlystes i september samma år utlöste spontana demonstrationer och massgripanden (se Kalendarium).

Oppositionen tystas

Framstående oppositionella politiker förföljs och trakasseras. 2015 mördades före detta premiärministern och liberalen Boris Nemtsov och myndigheterna säger sig inte veta vem som beställde mordet (läs mer i Kalendarium). Nemtsov hade varit en nagel i ögat på makthavarna då han kritiserat Rysslands ockupation och annektering av Krimhalvön från Ukraina 2014. Han deltog också regelbundet i de protester som vid den tiden trots allt kunde organiseras.Aleksej Navalnyj i buren för de åtalade vid en av rättegångarna. Foto: AP/TT

Sommaren 2020 utsattes den kände regimkritikern Aleksej Navalnyj för nervgiftet novitjok i samband med en flygresa men han överlevde. Efter att ha vårdats i Tyskland fängslades Navalnyj vid hemkomsten i början av 2021 och dömdes omgående till flera år i fängelse. I mars 2022 fick han en ny dom på nio år i fängelse för förskingring, och i augusti 2023 dömdes Navalnyj till ytterligare 19 år då han befanns skyldig till att ha finansierat och skapat en extremistisk organisation. Den 16 februari 2024 avled Aleksej Navalnyj i en straffkoloni i Sibirien. Myndigheterna gav ingen förklaring till dödsfallet men två år senare presenterade fem europeiska länder, däribland Sverige, rön som visade att Navalnyj utsatts för ett ovanligt starkt gift (se Kalendarium).

2021 klassades Navalnyjs politiska nätverk och hans stiftelse mot korruption (FBK) som extremistiska organisationer och upplöstes. Därmed stod alla som arbetat för Navalnyj under ett potentiellt hot att gripas och anklagas för extremism. De flesta av Navalnyjs nära medarbetare flydde under året utomlands för att undgå att gripas.

Aleksej Navalnyj avfärdade domarna mot honom som ogrundade och sade att de syftade till att stoppa honom från att verka politiskt. De rättsliga åtgärderna mot Navalnyj har i flera fall kritiserats av Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

En annan organisation som bannlysts är Memorial som tilldelades Nobels fredspris 2022 (tillsammans med pristagare från Belarus och Ukraina). Memorial International ägnar sig åt att samla information om människorättsbrott under sovjettiden men organisationen driver också ett människorättscentrum som bevakar mänskliga rättigheter i dagens Ryssland. I slutet av 2021 beslutade Högsta domstolen att Memorial International och dess regionala kontor skulle stängas. Memorial International anklagades för upprepade brott mot lagen om utländsk agent (se nedan) samt för att svartmåla minnet av Sovjetunionen och landets insatser under andra världskriget. Dagen därpå drabbade samma öde Memorials människorättscentrum som fick order om att stänga. Även människorättscentrumet anklagades för att ha brutit mot lagen om utländsk agent. 

Beslutet att stänga Memorial väckte bestörta reaktioner, både i Ryssland och i omvärlden.

Innan Memorials människorättscentrum tvingades stänga hade organisationen slagit fast att antalet politiska fångar i landet hade ökat markant. Hösten 2021 fanns det 420 namn på Memorials lista jämfört med 46 år 2015. Enligt Memorial kunde läget hösten 2021 jämföras med situationen i Sovjetunionen de sista åren före unionens upplösning.

Aleksej Navalnyj var det mest kända namnet på listan. Känd är också historikern Jurij Dmitrijev som dömts till 13 års straffarbete för sexbrott mot barn men som i västvärlden bedöms sitta fängslad för att han kartlagt och dokumenterat ett antal massgravar från Josef Stalins tid vid makten (1924–1953). På listan fanns också flera av Navalnyjs medarbetare, journalister, anarkister, miljöaktivister, personer som deltagit i olika former av protester samt ett stort antal Jehovas vittnen och muslimer. De senare hade dömts för medlemskap i två islamiska organisationer som liksom Jehovas vittnen har klassats som extremistiska av ryska myndigheter.

Lagen om "utländsk agent"

Lagen om ”utländsk agent” har sedan 2012 använts för att kringskära regimkritisk verksamhet. Den avsåg från början ideella organisationer som ansågs bedriva politisk verksamhet och som direkt eller indirekt fick finansiering från utlandet. Lagen säger att utländska agenter måste förse allt de publicerar med en etikett som upplyser mottagaren om att informationen kommer från en utländsk agent. Utländska agenter måste också följa ett mycket omfattande regelverk för att redovisa sin finansiering. Att klassas som ”utländsk agent” leder till ett försämrat inhemskt rykte och många organisationer har valt att inte ta emot utländsk finansiering för att undvika stämpeln. Därmed minskar deras resurser och möjligheter att bedriva sin verksamhet.

Lagen har genom åren breddats och omfattar nu även medier och enskilda personer. Alla som ägnar sig åt politiska aktiviteter och som har kontakt någon utländsk organisation ska ange sig själva som ”utländska agenter” annars hotar böter eller fängelse. Definitionen av politisk aktivitet är vag och kan omfatta valövervakning, politiska diskussioner på sociala medier och deltagande i politiska möten och protester. Stöd från utlandet avser inte enbart finansiellt stöd. Även organisatoriskt eller metodologiskt stöd från utlandet kan vara skäl till att bli klassad som utländsk agent. 

Utländska och internationella icke-statliga organisationer kan även stämplas som ”icke önskvärda” om de anses hota Rysslands nationella säkerhet. En ”icke önskvärd” organisation är förbjuden att bedriva verksamhet i Ryssland. Om en organisation fortsätter bedriva verksamhet trots förbudet kan det leda till bötesstraff och, vid upprepade förseelser, fängelse för medlemmar i organisationen.

Korruption

Bland länderna i Europa ligger Ryssland på en klar bottenplats i  Transparency Internationals  senaste index över korruption i världen (se index här). Sedan 2020 har utvecklingen i Ryssland gått brant nedåt och landet återfinns nu på plats 157 av 182 undersökta länder, i sällskap av länder som Honduras och Tchad. Närmaste europeiska land är Belarus på plats 124.

Trots att staten uttryckligen utlyst en kamp mot korruption ger ansträngningarna lite resultat eftersom tjänstemännen som ansvarar för bekämpning av korruption ofta själva är involverade i korruptionshärvor. Ett antal höga tjänstemän, inklusive ministrar, har visserligen åtalats för korruption under de senaste åren, men det ses snarare som resultatet av interna maktstrider än som uppriktiga försök att bekämpa fenomenet.

Många fall av korruption på hög nivå har avslöjats av Navalnyjs stiftelse mot korruption, FBK, bland annat en storskalig korruptionshärva kring premiärminister Dmitrij Medvedev och hans innersta krets. Skandalen avslöjades av Navalnyj i en film med titeln ”Han är ingen dumbom” (On vam ne Dimon; finns på Youtube med engelsk text). Avslöjandet ledde till stora demonstrationer mot korruption runtom i landet.  

Organisationer som bevakar korruption bedömer att Rysslands krig mot Ukraina har öppnat nya möjligheter för oegentligheter när armén ska förses med utrustning och erövrade städer ska byggas upp igen. Våren 2024 greps vice försvarsminister Timur Ivanov, misstänkt för att ha tagit emot stora belopp i mutor i samband med återuppbyggnaden av den ukrainska staden Mariupol som Ivanov haft ansvaret för (se även Kalendarium).  

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Den ryska konstitutionen garanterar bland annat yttrande- och pressfrihet och omfattar ett förbud mot censur. I praktiken är dock yttrandefriheten numera starkt beskuren, och situationen har förvärrats betydligt sedan Rysslands storskaliga invasion av Ukraina. I Reportrar utan gränsers senaste pressfrihetsindex ligger Ryssland på plats 171 av 180 undersökta länder, mellan Egypten och Nicaragua. Det är den sämsta placeringen i Europa. Belarus ligger något bättre till än Ryssland  (se rankningslista här). 

Hot och våld mot enskilda journalister och oberoende medieföretag förekommer. Det händer också att journalister som sysslar med känsliga ämnen mördas öppet eller omkommer under märkliga omständigheter. Det mest kända fallet är mordet på den undersökande journalisten och Putinkritikern Anna Politkovskaja som sköts i hissen på väg upp till sin lägenhet 2006. 

Efter Putins återinträde på presidentposten 2012 intensifierades myndigheternas försök att begränsa yttrandefriheten genom ett antal nya lagar. Syftet sades vara att bekämpa extremism, förtal av enskilda och övergrepp på barn samt skydda religiösa känslor och försvara traditionella värderingar, men lagarna kritiserades för att vara så vagt formulerade att de även kunde användas för att kväsa oppositionella röster.

Många oberoende medier tystades, antingen genom att de köptes upp av oligarker som stod makthavarna nära, eller för att de föll offer för lagen om utländska agenter (se ovan).

När Ryssland invaderade Ukraina i slutet av februari 2022 förvärrades mediernas situation markant. De tillhölls att bara publicera information om kriget från officiella källor, och en lag antogs som gjorde det straffbart att sprida falska nyheter om den ryska krigsmakten. Några veckor senare utvidgades förbudet till att gälla falska nyheter om Rysslands aktioner utomlands. Den som fälls riskerar böter eller fängelse i upp till 15 år. Samtidigt antogs en annan lag som innebar förbud mot att uppmana till sanktioner mot Ryssland.

Myndigheterna blockerade också tillgången till utländska medier som Facebook, BBC, Deutsche Welle och Radio Free Europé/Radio Liberty. Mot bakgrund av den nya lagen beslutade flera oberoende medier att stänga sin verksamhet, däribland TV-stationen Dozjd och radiostationen Echo Moskva. Tidningen Novaja Gazeta som 2021 belönades med Nobels fredspris för sin journalistik lade sin utgivning på is och myndigheterna har dragitnin tidningens utgivningstillstånd.

Många oberoende journalister har gått i exil och arbetar idag från utlandet. Reportrar utan gränser har startat projektet Svoboda Satellite (Frihetssatellit) som innebär att nio oberoende medier kan sända nyheter och andra program till ryska mottagare med parabolantenner. Projektet har potential att nå runt 4,5 miljoner ryssar.

Offentlig kritik av kriget straffas. Kända personer som dömts till långa fängelsestraff för öppen kritik av kriget är Vladimir Kara-Murza (25 år) och Ilja Jasjin (8,5 år). Båda släpptes i augusti 2024 som del i den största fångutväxlingen med väst sedan kalla kriget (se Kalendarium). Sammanlagt släpptes nio ryska dissidenter, däribland Memorials chef Oleg Orlov som dömts till 2,5 års fängelse för att ha fördömt kriget.

En viss kritik gällande kriget har tolererats. Det gäller de synpunkter som leverats av ryska militärbloggare vilka krävt hårdare tag i Ukraina. Denna kritik har som regel riktat in sig på de militära ledarna medan president Putin har gått fri. När bloggaren Igor Girkin avvek från denna praxis och kallade Putin för fegis åtalades han för extremism.

Runt 85 procent av ryssarna använder sociala medier, och även på detta område försöker myndigheterna begränsa yttrandefriheten. Redan före kriget antogs en lag som syftar till att stoppa medier från att publicera "falska nyheter" och respektlösa uttalanden om staten på internet. En annan repressiv lag är den så kallade lagen om ”suveränt” eller ”hållbart” internet. Den innebär att ryska operatörer inte kan ansluta sig till rotservrar utomlands (de stora globala servrar som hanterar domännamn). Myndigheterna har sagt att den lagen är till för att garantera medborgare i Ryssland en stabil och trygg tillgång till det globala nätet medan människorättsorganisationer menar att lagens huvudsakliga syfte är att ge myndigheterna möjlighet att blockera tillgången till internet för allmänheten, till exempel vid stora demonstrationer när internetuppkopplingen är avgörande för effektiv informationsspridning.

Även tech-giganter som Apple och Google har tvingats att anpassa sig till ryska regler och blockera information på nätet. Inför parlamentsvalet hösten 2021 tog Apple och Google till exempel bort Aleksej Navalnyjs app Rösta smart! från sina kanaler. (Rösta smart-appen hjälpte väljarna att markera mot president Putins stödparti trots att stort sett inga oppositionella kandidater tilläts ställa upp i valet.)

Under kriget har myndigheterna stärkt sin övervakning av vad som händer på sociala medier. Facebook och Instagram är ju bannlysta och tillgången till Twitter är begränsad. Ryssarna kommunicerar i första hand av tjänsterna Vkontakte, WhatsApp, Telegram och Odnoklassniki.

Ryssland har etablerat flera statliga medier (Sputnik, Russia Today) som sänder nyheter till utlandet på flera språk. Dessa medier försöker sprida Rysslands officiella syn på händelserna i världen. Den ryska regimen har även anklagats upprepade gånger för försök att påverka opinion och valresultat i flera västländer. För att utföra påverkansoperationer använder sig Kreml av organisationen Internet Research Agency (IRA), en så kallad trollfabrik. IRA sprider information med budskap som gynnar den ryska ledningen i sociala medier. Ryssland har anklagats för att genom dataintrång och spridande av falska nyheter ha försökt påverka presidentvalkampanjerna i USA både 2016 och 2020 (se Utrikespolitik och försvar).

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Domstolar på alla nivåer lyder direkt under centralmakten. De högsta organen är författningsdomstolen, högsta domstolen samt högsta förlikningsdomstolen (för tvister inom arbetslivet). Författningsdomstolen granskar att federala lagar, presidentdekret, regeringsförordningar, parlamentsbeslut samt republikers och lägre administrativa nivåers författningar, lagar och beslut stämmer överens med den federala författningen.

Domarna föreslås av presidenten och utses av federationsrådet. Övriga federala domare utses av presidenten. Även riksåklagaren föreslås av presidenten och godkänns av federationsrådet. Åklagare på lägre nivåer utses av riksåklagaren.

Domstolars oberoende garanteras i den ryska grundlagen men rättssäkerheten är låg i politiskt motiverade mål. Försvaret får ofta inte lägga fram sina argument utan domstolen dömer på den bevisning som åklagaren lägger fram. Rättssäkerheten är högre i icke-politiska rättsprocesser, men det förekommer att ekonomiskt starkare parter uppnår framgång genom korruption.

Putins återkomst till makten år 2012 påverkade utvecklingen i rättsväsendet negativt. Antalet politiskt motiverade domar ökade. När det gäller rättssäkerhet rankas Ryssland nu som sämst i Europa av organisationen  World Justice Project som jämför rättsstatens funktioner i 143 länder. Läget försämrades 2025 i 68 procent av de länder som ingår i rankningen, och mest av allt i Ryssland. Globalt hamnar Ryssland på plats 119, strax före Nigeria, se lista här.   

Författningsdomstolen uppgift är att se till att grundlagens regler inte överträds. Domstolen som i princip är lojal med regimen har befogenhet att ogiltigförklara lagar och förordningar. 

Efter sovjettiden ökade rättsmedvetandet hos befolkningen: fler började utkräva sina rättigheter i domstol och många gick vidare till Europadomstolen som utreder klagomål mot länder som anses ha brutit mot Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Innan Ryssland lämnade Europarådet i mars 2022 var Ryssland det land som stod för flest anmälningar till Europadomstolen. I de allra flesta fall som rörde enskilda individer verkställdes domstolens domar, det vill säga staten betalade ut ersättning och såg över domarna. Däremot gick det trögare att implementera Europadomstolens rekommendationer i fråga om systemfel, godtycklig lagstiftning och utfärdande av orättvisa domar. Sedan Ryssland lämnade Europarådet har Europadomstolen lagt alla ryska ärenden lagts på is.

Förhållandena i fängelser är usla och har inte förbättrats nämnvärt sedan sovjettiden. Tortyr och andra övergrepp är ett känt problem.

Dödsstraff är i princip avskaffat. Dödsstraff står fortfarande inskrivet i lagen men 1996 införde Ryssland ett moratorium för avrättningar vilket var ett villkor för att landet skulle få bli medlem av Europarådet.

Källor till denna text