Trump, valet – och Jesus

Eviga frågor under de snart elva åren som gått sedan Donald Trump gav sig in i partipolitiken har varit: är han religiös, tror han på Gud, är hans retorik om moralfrågor som abort om samkönade äktenskap äkta?

Ytligt sett torde han vara en av minst religiösa amerikanska presidenterna. Många föregångare kunde sin Bibel efter gudstjänster varenda söndag i hela sitt liv och den senaste republikanen i ämbetet, George W Bush (2001–2009), hade blivit frälst och sade att Jesus är hans favoritfilosof.

Trump tros ha påverkats av sina föräldrars pastor, Norman Vincent Peale, som var upphovsman till den så kallade välfärdsteologin, något som verkar stämma överens med hans egen tonvikt på materiella tillgångar och börsen som mätare på välstånd. Men han har uttryckt sig klumpigt om bibelverser, beskrivit nattvarden som att ”jag dricker mitt lilla vin” och ”äter mitt lilla kex” och knappast varit flitig kyrkobesökare. Allt tyder emellertid på att han övertygades om att Gud räddade hans liv i skottattentatet i Pennsylvania i juli 2024.

”Dricker mitt lilla vin”

De allra trognaste Trumpväljarna är vita väckelsekristna. Åtta av tio röstade på honom 2024, enligt en mätning från institutet PRRI. Därnäst kommer protestanter med latinobakgrund, 63 procent, vita katoliker, 60 procent, samt vita i andra kristna samfund, 57 procent.

Under den första presidentperioden (2017–2021) kunde i synnerhet väckelsekristna och katoliker glädja sig åt att han infriade vallöftet om att utse abortfientliga domare till Högsta domstolen. Trump genomdrev flera kristna prioriteringar, som skydd för vårdpersonal som inte vill utföra sådant som strider mot deras tro och lättnader i förbud mot valpropaganda i kyrkor.

USA:s president Donald Trump omringad av framför allt väckelsekristna ledare som ber för lycka och välgång på slagfältet i Iran. Foto: Vita huset

Strax efter tillträdet den andra perioden, i januari 2025, bjöd Trump in flera av de mest kända evangelikala ledarfigurerna till en bönestund i Ovala rummet. Ett särskilt kontor, White House Faith Office, inrättades ett par veckor senare med målsättningen att värna oföddas liv, stärka äktenskapet och verka för friskolor. Fast när politiken granskas mer i detalj framgår att mycket inte har infriats. Abort är tillåtet i många delstater, kvinnoklinikkedjan Planned Parenthood får vissa anslag och hbtqi-personer kan fortfarande gifta sig.

Donald Trump har alltså gått den kristna högern till mötes och tackas där i varma ordalag. Invändningar om att Trump har syndat och till och med fällts i domstol avvisas med att han bättrat sig och sonar sina synder, precis som evangeliet manar till.

"Utvald för korståg"

Om fokus vidgas till den dogmatiska kristna nationalismen blir det mer tveksamt. Symboliskt utmålas han, av sig själv och av åtskilliga pastorer, som en utvald ledare i ett – vitt, kristet – korståg. Han bedyrar att USA bör vara ”en kristen nation” men han beskylls för att cyniskt utnyttja detta religiösa skikt med så starka övertygelser.

AI-bilden som Trump lade ut – och sedan plockade bort.

I synnerhet en person i Trumps innersta krets, försvars- eller ”krigsministern” Pete Hegseth, synas för sin retorik. Han tillhör det fundamentalistiska samfundet Communion of Reformed Evangelical Churches, CREC, och uppträder på ett sätt som strider mot alla traditioner i en icke-religiös försvarsmakt. Det har varit videosända bönestunder, avskedande av en kaplan (anställd präst) och förslag om att religionstillhörighet ska framgå på uniformerna. Framför allt, dock, är det hans framställning av krigföringen mot Iran som har skärskådats av kritiker. För Hegseth är det ett heligt krig, med USA som härskarmakt och berättigad förgörelse av fienden, i det här fallet det shiamuslimska Iran.

Ett bönemöte leddes av honom personligen och han citerade ur Psaltaren:

”Jag förföljde mina fiender och hann upp dem, jag vände mig inte om förrän jag förintat dem.”

Sådan öppet hämndlysten blodtörst hör varken hemma i försvaret eller i religionen, menar en växande skara både inom och utanför den kristna vänstern. Trumps och Hegseths utrensningar av DEI-initiativ (mångfald, jämställdhet, inkludering) uppfattas också som ett direkt hot mot de amerikanska ideal som rått i synnerhet i försvarsmakten med möjlighet för minoriteter att göra karriär. I mönstret som har utkristalliserats under Hegseth är det kvinnor och svarta som petas.

På en bild som "krigsminister" Pete Hegseth lagt ut på X syns på hans högerarm korsriddarnas stridsrop "Deus vult" ("Guds vilja"), och i arabisk skrift ordet kafir, "förnekare" (icke-muslim).

Den störste och synligaste motståndaren till Irankriget är påve Leo XIV eller, som han hette när han föddes i Chicago, Robert Francis Prevost. Han och en lång rad kardinaler över hela landet har inte skrätt orden, även mot videospelsliknande propaganda från Pentagon. ”Ett självvalt krig”, ”En avhumanisering av krigsoffren… om dödande som underhållning”, ”I den katolska läran finns ett antal nödvändiga förutsättningar för vad som är ett rättfärdigt krig”, sade tre kardinaler i tv-programmet 60 Minutes som Trump förmodas ha sett och efter det avlossat en lång litania mot påven.

En majoritet av katolikerna, totalt över 60 miljoner, röstade på Trump. De tilltalas av inslag i Republikanska partiet som fanns där före Trump, abortmotstånd, inställningen till äktenskap och hbtqi-personers rättigheter, men också för att de har fått det bättre ekonomiskt och då dragits till företagarvänlig politik. I programmet ovan gissade kardinalerna att Leo personligen har lockat fler till den katolska flocken.

Påven "ingen politiker"

Trumps utfall mot påven bemöttes med bestörtning. Till bakgrunden hör att konservativa amerikanska katoliker ogillade den förre påven, Franciskus, både socialt och liturgiskt. De välkomnade den mer återhållsamme Leo som väntas gå försiktigare fram med reformer.

Påven är ingen politiker, ekade det.

Vicepresident JD Vance stämde in med vassa kommentarer om påven. Vatikanen borde nöja sig med att hantera moralfrågor. Och påven borde vara försiktig när han uttalar sig om teologi, sade han i tv-kanalen Fox News. Det väckte förvåning med tanke på att Vance är landets mest kända konvertit och utkommer i juni med en självbiografi om hur han hittade till sin katolska tro.

Påvens uppmaning till fred i stället för krig retar upp Trump. Foto: Gregorio Borgia/AP/TT

När Trump lade ut sin omtalade AI-genererade bild med sig själv som en Jesus-figur växte kritikerstormen till att omfatta de flesta kristna. Hans bortförklaring att han skulle föreställa ”en doktor”, och inte Jesus, fick oppositionen att lyfta fram stegrade vårdkostnader och sämre försäkringsskydd i USA under hans tid vid makten.

En och annan republikansk toppolitiker vågade sig fram och bidra till den negativa publiciteten. Och lika stor blev sedan uppmärksamheten över sprickorna inom Maga-rörelsen. Inflytelserika profiler uttalade sig mycket beskt, om att Trump hädade och att hans svärord på påskdagen var ”ondsinta” (han sade att iranierna skulle ”open the f-in’ strait”).

Mycket rinner ju av Donald Trump men de här incidenterna trängde igenom bruset, med intervjuer där en del väljare uppgav att de ångrar att de röstade på honom, andra att de uppskattar det han uträttar men att han gick för långt. Prognoserna inför det ödesmättade mellanårsvalet till kongressen i november såg redan mörka ut för Trump och varningar om riskerna för avhopp från kristna tilltog. I en mätning i mitten av mars hade stödet för kriget bland katoliker minskat till under 50 procent. Siffrorna för ett par andra väljargrupper, unga män och latinos, sviktar också på grund av högre priser och migrationspolisen ICE:s räder.

Trumps skoningslösa deportationer är en punkt där flera samfund har brännmärkt ICE:s metoder. Detta inte minst i Minnesota efter dödsskjutningarna av två invånare. Kyrkor öppnade sina dörrar för demonstranterna och fortsatte att erbjuda invandrare en fristad.

Representerar en annan kristen inställning. Texasdemokraten James Talarico lyfter fram budskapet att man ska älska sina grannar. Det kan leda hela vägen till senaten i valet i november. Foto: Eric Gay/AP/TT

Andra religioner ter sig marginaliserade i en allt överskuggande debatt om hur kristendomen lyfts fram i administrationen, med klagomål om bibelord i flödet som går ut till de federalt anställa. Den största muslimska väljargruppen återfinns i Dearborn i Michigan som proteströstade mot Kamala Harris 2024 på grund av en alltför Israelvänlig politik. Efter bombningarna av Gaza och i Libanon är stämningarna arga. En man säger till nyhetsbyrån AP att han otåligt väntar på den 3 november så att han kan lägga sin röst på en demokrat. Det krävs inte så mycket heller för att hitta nya exempel på anti-muslimskt språkbruk från Vita huset.

Det är långt kvar till mellanårsvalet. Mycket kan hända. Amerikaner glömmer ibland snabbt. Det har gått bra för Demokraterna i åtskilliga val lokalt och på delstatsnivå sedan Trump tillträdde. Men nu står mer på spel och de kan räkna med kanonader av elak reklam med anklagelser i trumpsk anda om att vara ogudaktiga vänstergalningar.

Att nå ut till kristna väljare som är besvikna eller upprörda över Trumps politik skulle kunna ge utslag på valdagen. Ögonen riktas främst mot James Talarico, senatskandidat för Demokraterna i Texas som studerar på prästseminarium och går till val på ett budskap om social rättvisa. Den kristna nationalismen är en irrlära eftersom den dyrkar makt – ekonomisk makt, politisk makt – i Jesu namn, menar Talarico som vill lyfta fram grundläggande kristna värden som ”att älska alla våra grannar, särskilt grannar som är annorlunda än vi, rasmässigt, ekonomiskt, kulturellt, religiöst”.