Armenien – Demokrati och rättigheter

Armeniens demokratiska utveckling har stärkts sedan 2018 då landet fick en ny regering med ambitionen att göra upp med korruption och sviktande rättssystem. Flera reformer har också genomförts men mycket återstår innan Armenien kan räknas som en fullvärdig demokrati.

Organisationen Freedom House ger i sin senaste rapport Armenien epitetet ”delvis fritt” (se översikt här) medan The Economist Intelligence Unit klassar Armenien som en ”hybridregim”.

Mänskliga rättigheter finns inskrivna i Armeniens lagstiftning men före maktskiftet respekterades de inte fullt ut. Från 1999 till 2018 dominerade regeringspartiet HHK det politiska livet och parlamentsvalen omgärdades som regel av anklagelser om fusk. Inför nyvalet 2021 ändrades vallagarna i enlighet med rekommendationer från Europarådet och OSSE. Internationella observatörer klassade valet som fritt och rättvist även om några oegentligheter påpekades.

Reglerna för partifinansiering har också setts över och ett tak har satts för privata donationer. Freedom House bedömer att det politiska livet generellt blivit friare men premiärminister Nikol Pasjinjan har anklagats för att oskadliggöra politiska motståndare genom att få dem åtalade. Inför valet 2026 sitter ledaren för ett av de viktigaste oppositionspartierna i husarrest.

Grundlagen garanterar mötes- och organisationsfrihet. Civilsamhällets organisationer kan i stort sett arbeta fritt. Demonstrationer är tillåtna men särskilt under den tidigare regimen har det hänt att polisen använt oproportionerligt mycket våld för att skingra demonstranter. Även den nuvarande regeringen har tagit i med hårdhandskarna för att stävja protester, till exempel våren 2024 då demonstranter protesterade mot regeringens plan att överlämna territorium till Azerbajdzjan som ett resultat av uppgörelsen efter kriget om Nagorno-Karabach (se Inrikespolitik och författning). Hundratals personer greps under de första två månaderna av protesterna och polisen anklagas för att ha använt övervåld i ett antal fall. Fler än 100 personer skadades. Ungefär lika många greps.

Fackliga rättigheter skyddas i lag, men den efterlevs inte alltid. Det händer att arbetsgivare förhindrar facklig verksamhet i praktiken. Det rättsliga skyddet mot farliga arbetsförhållanden tillämpas dåligt.

Enligt lag är män och kvinnor lika inför lagen men könsdiskriminering förekommer. Våld i hemmet är vanligt och lagförs inte effektivt. Efter två års diskussioner ändrades lagen om våld i hemmet våren 2024. Definitionen utökades till att omfatta fler former av misshandel, och termen "make/maka" ersattes med "intim partner" för att omfatta andra relationer än äktenskap. Grundlagen definierar äktenskap som en förening mellan en man och en kvinna, vilket utesluter samkönade äktenskap. Trakasserier, våld och hot mot hbtq-personer förekommer frekvent men utreds sällan av polisen. Sedan 2022 finns en lag som förbjuder hatbrott baserade på sexuell läggning och könsidentitet men enligt lokala människorättsorganisationer tillämpas inte lagen i praktiken.

Inom politiken är kvinnor underrepresenterade även om andelen kvinnor i parlamentet har tredubblats de senaste tio åren (se diagram här). I det sittande parlamentet, som valdes 2021, är drygt en tredjedel kvinnor.

Diskriminering på grund av ras, etnicitet eller religion är förbjuden. Men toleransen mot religiösa minoriteter är begränsad. Den armeniska apostoliska kyrkan har officiell status som nationell kyrka och tillmäts i konstitutionen en särställning i samhället. Kyrkan har bland annat starkt inflytande över skolor och lokala myndigheter.

Korruptionen är utbredd på de flesta nivåer i samhället. Politiska och ekonomiska intressen har ofta flätats samman. Innehavare av offentliga ämbeten, inklusive parlamentariker, har inte sällan personliga kopplingar till privata företag. Pasjinyans regim har haft höga ambitioner när det gäller att få bukt med korruptionen, och den allmänna meningen verkar vara att det har blivit lite bättre sedan maktskiftet 2018: organisationen Transparency International placerar landet på plats 65 i sitt senaste index över korruptionen i 182 stater (se lista och diagram över utvecklingen här).

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Yttrandefriheten respekteras i regel och privatpersoner såväl som journalister kan öppet kritisera makthavare även om det ibland förekommer påtryckningar på dem som skriver kritiskt. Landets traditionella medier tenderar att spegla ägarens åsikter medan det på nätet finns en mer oberoende press.

När det gäller pressfrihet har Armenien en särställning i regionen. I sitt index 2026 över pressfriheten i 180 av världens länder placerar Reportrar utan gränser Armenien på plats 50. Det är en försämring jämfört med de två närmast föregående åren men landet presterar långt bättre än grannländerna Georgien, Turkiet och Azerbajdzjan (se lista här).

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Landets rättsliga institutioner är långt ifrån oberoende och korruption undergräver förtroendet för systemet. Domstolarna utsätts för systematiskt politiskt inflytande. Högsta domstolen har haft som praxis att avsätta domare som varit inblandade i politiskt känsliga fall. När det gäller tillsättning av domare på lediga tjänster har myndigheterna kritiserats för att kringgå vissa regler för att kunna installera domare med vissa politiska kopplingar.

Andelen frikännanden är extremt låg men personer med stort ekonomiskt eller politiskt inflytande har kunnat undgå åtal eller fått en mildare behandling på annat sätt. En rad uppmärksammade fall rörande högt uppsatta medlemmar i det tidigare regeringspartiet HHK har pågått i åratal utan fällande domar. I september 2023 avbröts ett brottmål mot den tidigare presidenten Serzj Sargsian för påstått slöseri med offentliga medel. I december samma år stoppades en korruptionsrättegång som pågått i fyra år mot den tidigare presidenten Robert Kotjarjan med hänvisning till att preskriptionstiden hade löpt ut. Kotjarjan är dock under utredning i ett separat fall relaterat till våld efter valet 2008 då flera demonstranter dödades.

Myndigheterna tillämpar lagar och regler selektivt vilket innebär att rättssäkerhet inte kan garanteras. Medierapporter och utredningar från Europarådet har pekat på polismisshandel av fångar under gripanden eller på polisstationer. Standarden i landets fängelser är i allmänhet låg. även om antalet rapporterade fall av misshandel eller våld i fängelser har minskat under senare år. Långa häktningstider är ett fortsatt problem, liksom straffrihet för poliser och militärer.

Dödsstraffet avskaffades 2003.

Om våra källor